Kallblodstambloggen

Kallblodstambloggen

Berömda hästar i historien

Historia i årtalPosted by Annika Sat, October 19, 2013 10:01:22
För att vara lite avig, så tänkte jag presentera en del hästar som betytt mycket för historien. Både fantasi och verklighet.

Vi kan börja med denna. smiley

Bukefalos och Alexander den store.
Detta är min tolkning av Bukefalos och Alexander

Enligt den grekiske historikern Plutarkos hade Bukefalos fyra år gammal
bjudits ut till försäljning åt Alexanders far, kung Filip II av Makedonien.
Det sades att Bukefalos var av bästa "tessaliska börd" med orientaliskt blod i sig. Namnet Bukefalos betyder oxhuvud och syftade troligen på att hästen lär ha haft ett stort huvud med en bred panna. Rasen sägs vara Akhal Teke, vilket kan stämma från var han var född.

Det sades även att hästen hade ett glosöga. Men Bukefalos var en vacker
häst som var svart med en vit stjärna i pannan. I en del historieböcker står
det även att Bukefalos var vit. Han var stor i jämförelse med dåtidens
andra hästar. Kung Filip köpte honom år 343 f. Kr för 13 talenter.
Bukefalos dog under fälttågen i Indien.


Sleipner, fornvästnordiska Sleipnir, ("hal", "halkig") är i nordisk
mytologi Odens grå, starka, åttafotade[häst.

Sleipner kan galoppera snabbare än någon annan häst, till och med
snabbare än vinden.
Han kan färdas fram på marken, i luften och till havs. Han är mycket
älskad av sin ägare Oden och bär enligt sägnerna krigare som stupat i
krig till Odens borg, Valhall. Enligt sierskan i Sigrdrivomal har Oden
ristat runor på Sleipners tänder.

Vår nordiska ras lär vara influerad av dessa gudars namn
smiley

Rimfaxe eller Hrimfaxe ”den som har rimfrost i manen” var i nordisk
mytologi guden Natts häst som dreglade fram morgondaggen
Dag på Skinfaxe

Skinfaxe, fornvästnordiska Skinfaxi, ”med den lysande manen”
var i nordisk mytologi den häst som Dag red på över himlavalvet
när Dags moder Natt gått till vila

Bäckahästen var i nordisk mytologi och skånsk folktro bäckens ande
eller Näcken i hästskepnad.


Man sa att bäckahästen var ett lömskt rovdjur som lurade barnen att
rida på dess rygg för att sedan dra ned dem i vattnet. Barnen tycker
att hästen är så fin att de vill rida på den. Det spelade ingen roll
hur många barn det fanns, hästens rygg blev bara längre ju fler barn
som satte sig på den. Om man vill hindra en bäckahäst att dränka
barnen skall man kasta en bit stål mellan hästen och vattnet.
Då kan hästen inte gå den vägen, och dess makt är bruten.

Bäckahästen har direkta motsvarigheter i bland annat skotsk
folktro (kelpie), där flera sorters vita hästar kan erbjuda
fantastiska tjänster för den som kan behärska dem men som ofelbart
drar ner olyckliga ryttare i drunkningsdöden.

Bäckhästen levde i bäckar och åar. Den vilseledde hästar och deras
ryttare ner i bäckarna, där den dränkte dem. Bäckhästen beskrivs
som en stor och vacker häst.

Arvaker ”morgontidig” och Allsvinn "den mycket snabbe"
var i nordisk mytologi de två hästar som drog Sols solvagn
Alfrödul över himlen.

Grane är en häst i nordisk mytologi som Oden skänker till
Sigurd Fafnesbane.


Sigurd rider på Grane genom en mur av flammor för att fria till
Brynhild för Gunnars räkning. Det är också på Grane som Sigurd fraktar
bort den skatt han stal av Fafner. Ursprungligen tillhörde Grane
urtidssmederna.

Brandklipparen och Karl XII

Brandklipparen, Karl XII:s häst, vilken även hans far ska ha ridit.

Enligt legenden levde hästen i 40 år, men sannolikt kan det ha varit fråga
om två hästar med samma namn.
En minnessten/gravsten över Brandklipparen står utanför kyrkogårdsmuren vid Ängsö kyrka och Ängsö slott i Västmanland.

Slottet är beryktat för spökerier, och enligt en sägen ska ett av spökena
vara den puckelryggige hovnarren Anders Luxemburg, vilken ska ha varit en
av de sista som såg Karl XII i livet. När Karl XII:s likfärd från Norge till
Stockholm stannade till vid Målhammar intill Sagån, ska Anders Luxemburg ha
tagit med sig Karl XII:s häst Brandklipparen och tagit tjänst vid Engsö slott.

En natt år 1740 stod hästen i stallet och ska ha blivit mycket upprörd av
någon anledning, och när stallfolket öppnade stallporten ska Brandklipparen
ha slitit sig och spungit rakt in i en mur och dött.
(Vad jag hört är att en stalldräng hängt sig i stallet, vilket gjorde
Brandklipparen orolig)

Det sägs att man kan se hur spadtagen görs bakom muren där han begravts.
Jord sprätter över. smiley -Hu!

Copenhagen var en berömd häst som reds i Napoleonkrigen och pyreneiska fälttåget av hertigen av Wellington. Under sin livstid mottog Copenhagen hyllningar i klass med dem som stora sporthästar får idag.

Copenhagen föddes 1808 efter hingsten Meteor (som var efter den stora galopphästen Eclipse), undan stoet Lady Catherine. Lady Catherine reds av general Grosvenor under den brittiska belägringen av Köpenhamn i Danmark.

Copenhagen var en fuxfärgad hingst och hade inte mer än 152 cm i mankhöjd.
Han var en typiskt representant för det dåtida engelska fullblodet med en
tydlig arabisk karaktär, något som var typiskt för det engelska fullblodet
under den här tiden, då rasen grundades på det arabiska fullblodet.

Copenhagen köptes i Spanien 1812 av hertigen av Wellington från sir Charles Stewart. Wellington använde den lilla hingsten både till jakt på fritiden och i krigen.
Han var även känd för sitt stora mod och kunde utan att rygga tillbaka
bära sin herre rakt in i närstrider med både fotsoldater, infanterier och under
avlossningar med kanoner.

Trots Copenhagens välkända humör så hade hertigen ett speciellt samband med
hingsten och hertigen behöll honom även efter att han pensionerat sig från
militären. När Wellington sedan blev premiärminister i England år 1828 så
red han Copenhagen genom London till 10 Downing Street.
Copenhagen fick sedan pensioneras och reds då och då av barn och vänner till Wellington.
Lady Mary Shelley brukade säga att han var den mest svårridna häst hon någonsin mött och för att han skulle bli lugn och lära sig att i alla fall bete sig som
en gentleman i närheten av damer så brukade hon ge honom belöningar. Copenhagens man och svans brukade ibland ryckas eller klippas och av taglet gjorde man armband till damerna i området.

Copenhagen dog 1836 vid 28 års ålder och begravdes under militära hedersbetygelser på Stratfield Saye, hertigens lantställe i Hampshire, England.
På gravstenen finns några rader ur en minnesdikt till hans ära som kallades "Epitaph".
Wellington själv hade skrivit så här om Copenhagen.
"Det må ha funnits snabbare hästar, och utan tvivel många mycket vackrare,
men vad gäller stadga och uthållighet har jag aldrig mött hans like".


En av de mest lika avbildningarna
av hingsten är Edward Boehms staty av ekipaget som står i Hyde Park i London.


Marengo var en vit arabhäst som 1799 importerades från Egypten för att bli
ridhäst åt Napoleon Bonaparte.

Han fick sitt namn efter slaget vid Marengo, som fransmännen vann.
Han överlevde Napoleons misslyckade återtåg från Moskva.

Hästen sårades åtta gånger och bar Napoleon vid Austerlitz (1805),
Jena (1806), Wagram (1809) och Waterloo (1815).

Marengo togs till fånga efter slaget vid Waterloo och fördes till England av
Lord Petre. Han sålde honom till general J.J. Angerstein. De försökte använda
Marengo inom aveln, men det var inget lyckat försök. Han dog vid 38 års ålder.
På National Army Museum i Sandhurst finns hans skelett bevarat.


Streiff var en oldenburgare och Gustav II Adolfs stridshäst, som han red i
slaget vid Lützen.

File:Streiff - Livrustkammaren - 84273.tif
Streiff avled 1633 i Wolgast och finns idag att beskåda i uppstoppat skick
på Livrustkammaren i Stockholm och den ingår i Livrustkammarens logotyp.

Han uppkallades efter översten i svensk tjänst, Johan Streiff von Lauenstein
som hade sålt hästen till Gustav II Adolf för 1000 riksdaler, som motsvarade
30 årslöner för en målare på den tiden. En vanlig häst kostade mellan 70-80
riksdaler.

När hästen stoppades upp gjordes först träkroppen. Den den visade sig vara
för liten, så man var tvungen att skära bort mycket hud för att trä på
skinnet på träet. Därför ser Streiff idag mycket oproportionerlig och liten ut,
inte som den stora häst han en gång var.

Byerley Turk var en av de tre orientaliska hästar som räknas som stamfäder
till den snabbaste hästrasen i världen, Engelskt fullblod. Tillsammans med
Darley Arabian och Godolphin Arabian utgjorde han grunden i det engelska fullblodet.

File:Byerly Turk.jpg
Enligt historien så fångades Byerley Turk in av en kapten vid namn
Byerly år 1686 när England hjälpte Budapest att befrias av turkarna.
Han deltog i slaget vid Boyne, 1690 innan han blev avelshingst på stuteriet i Durham.

Byerley Turk grundade fyra av de viktigaste linjerna till det engelska fullblodet
där den viktigaste är linjen efter hingsten Herod.

Åsikterna om vilken ras Byerley Turk tillhörde går isär.
Många menar att han var ett Arabiskt fullblod medan andra menar att han var
en Turkmensk häst eller en Achaltekeer. Men Byerley Turk hade starka arabiska
drag och var mörkbrun. De flesta av hans avkommor blev bruna eller svarta.

Idag är det få fullblodshästar som kan spåras tillbaka till Byerley Turk
utanför Herodlinjen men en av dem är vinnaren i Ascot 2005,
Cape of Good Hope.


Darley Arabian var tillsammans med Byerley Turk och Godolphin Arabian stamfader till världens snabbaste hästras, det engelska fullblodet.
File:Darley Arabian.jpg
Han sägs också vara den vackraste av de tre stamfäderna och
hade en riktigt dramatisk resa till England.

Darley Arabian föddes år 1700 i öknen i Syrien och tillhörde shejken Mirza.
Han köptes i Aleppo i Syrien år 1704 av Thomas Darley från England men det
skulle inte bli lika lätt att få ut honom då shejken hade ångrat sig efter
att köpet egentligen redan var klart och förklarade dödsstraff till alla
som försökte att föra bort hästen. Thomas Darley fick ta hjälp av lejda män
som rodde i land från havet under natten och som till och med fick övermanna
stallvakterna för att få tag på hästen. Darley Arabian fick då komma hem till
England där han blev stamhingst till flera framgångsrika hästar.

Darley Arabian var en vacker fuxfärgad hingst som betäckte en stor rad ston
men speciellt stoet Betty Leedes. Deras avkomma blev den första stora
kapplöpningshästen, Flying Childers. Ägarna sade att Flying Childers var
den snabbaste häst som någonsin sprungit i Newmarket.

En av Darley Arabians ättlingar var galopphästen Eclipse, en av de hingstar
som haft störst betydelse för det det engelska fullblodet, och som var en
obesegrad galopphäst.

Enligt forskningar har det visat sig att ca 95 % av dagens engelska fullblod
härstammar från Darley Arabian.


Godolphin Arabian var liksom Byerley Turk och Darley Arabian,
stamfader till världens snabbaste hästras, det engelska fullblodet.

File:Godolphin Arabian.jpgHan kallas ibland även Godolphin Barb då vissa tror att han kan
ha varit en berberhäst.

Godolphin Arabian, föddes 1724 i norra Afrika, som är berberhästens hemland,
och han fördes till Europa som en gåva till den franska kungen Ludvig XV
av sultanen i Marocko. Men kungen tyckte inte att hästen såg mycket ut
för världen och såldes vidare som vagnshäst i Paris, ända fram till
engelsmannen lord Godolphin hittade honom och insåg att han var en
felbedömd klasshingst och köpte loss honom. Han tog med Godolphin Arabian
tillbaka till England där han blev avelshingst på ett stuteri för
kapplöpningshästar.

Lord Godolphins stuteri Gog Magog låg i Cambridgeshire.
Han köptes egentligen för att användas till vad som kallades för teaser,
dvs en hingst som testar ifall stona är brunstiga. Istället slutade det
med att Godolphin Arabian utmanade den egentliga avelshingsten Hobgoblin
om stoet Roxana och vann. Med henne fick han två hingstar vid namn Lath
och Cade, varav Cades avkomma Matchem kom att representera den tredje
linjen i fullblodet.

Hambletonian 10 eller Rysdyk's Hambletonian som han blev kallad på
den tiden betäckte 1 908 ston och fick 1 331 avkommor.


Språngavgiften var i starten 25$ men steg till från 1867 till hingstens död i
1875 till 500$ Han blev köpt för 125$ och tog in otroliga 210 000$ i språng avgifter.

150 söner blev avelshingstar. 6 av hans söner fick avkommor som
satte världsrekord. Hambletonian blir i regel som stamfader till de
flesta travare i världen idag. Undantaget är de flesta franske hingstlinjer.

Hambletonian har i USA fått det största 3 års loppet uppkallat efter sig.
I år 2013 blir det nr 87 i historien.

Han har Messenger 5 gånger i sin stam som för oss till de 3 hingstarna
Godolphin Arabian, Byerley Turk och Darley Arabian.


Messenger föddes 1780 efter hingsten Mambrino och ett undan ett okänt sto
efter galopphästen Turf.


Långt bak i stamtavlan kunde man även hitta den
framstående galopphästen Flying Childers, och det gick även att spåra hans
stamtavla till alla tre av det engelska fullblodets stamfäder,
då främst Godolphin Arabian, men även Darley Arabian och Byerley Turk.

Messenger föddes upp av John Pratt, en adelsman från Newmarket, London.
Messengers far var en framstående travhäst men Han startades aldrig
i trav, utan istället tränades han till galopphäst och startades i 16 lopp
i England, varav han vann 10. Messenger användes även i aveln och i
Storbritannien lade han grunden för de berömda Norfolktravarna, och
även Hackneyhästen.

I maj 1788 såldes Messenger till Sir Thomas Benger och exporterades till
Philadelphia, Pennsylvania i USA men såldes 1793 till Henry Astor som då
började erbjuda Messenger som avelshäst genom att annonsera i tidningar.

Han betäckte en rad olika ston av olika kvalité i hela Pennsylvania,
och även New York och New Jersey och avkommorna höll nästan alltid bra klass
och hade uthållighet och snabbhet. En ättling tre generationer framåt var
hingsten Hambletonian 10 som skulle bli stamfader till den amerikanska
travaren och Montana Travlerhästen. Messenger är även stamhingst till
flera andra amerikanska hästraser, då främst körhästar och grövre ridhästar
som American saddlebred och Tennessee walking horse.

Messenger dog den 8 januari 1808, vid 28 års ålder och begravdes på
Long Island. Han ägdes då av Cornelius W Van Rantz.

Skowronek föddes 1909 i Polen men importerades till England som femåring
1914 av konstnären Walter Winans.


Walter köpte honom för 150 pund (ca 1950 svenska kronor).
Walter red Skowronek men använde honom absolut mest som modell för sina bronsstatyer. Efter ett tag sålde Walter Skowronek till Mr Webb Wares som använde honom som ren ridhäst bland annat till jakter.

Han såldes dock vidare till Musgrave Clark där han blev avelshingst.
Det var då som Judith Blunt-Lytton, eller Lady Wentworth som hon kallades,
fick upp ögonen för honom. Hon var en baronessa i England och arvtagerska
till ett av de största stuterierna i världen för arabiska fullblod.

Judith Blunt-Lytton använde honom till avel och hans ättlingar blev kända
över hela världen för sin höga kvalitet och fina, rena arabiska utseende.
Judith Blunt-Lytton var så fäst vid Skowronek att hon nekade ett erbjudande
på 250 000 pund (ca 10 miljoner svenska kronor idag) för hingsten.

Skowronek dog i februari 1930, 22 år gammal.

Skowronek kom att bli en av de viktigaste hingstarna i det arabiska
fullblodets stambok. Hans föl höll alltid hög klass och Skowronek själv
var en prisvinnande avelshingst. Han hade hög fertilitet och starka
arvsanlag. Hans son Naseem blev en av stamfäderna till de ryska araberna
födda i Sovjetunionen på Tersk Stud.Skowroneks dotter Jalila såldes till
en baron i Spanien där hon blev avelssto åt kungligheternas hästar.

Skowronek avlades även på högklassiga ston av rasen Welshponny på
Judith Blunt-Lyttons stuteri Crabbet Arabian Stud och Judith blev
skaparen till ponnyrasen Welara som många gånger räknats som världens
vackraste ponny.

Blue Bell
Den helt hårlösa stoet "Blue Bell" anmäldes först efter år 1871.

Bell var en draghäst av ospecificerad ras som bytte ägare flera gånger med
snabbt accelererande priser som utställningshäst

Liksom andra kända hårlösa hästar blev hon spontant kallad "missfoster".
Hårlösa hästar har skett sporadiskt genom historien och fram till i dag.


Hon som älskade öknen

Lady Anne Blunt, 15:e baronessan av Wenthworth (1837 – 1917) var en
engelsk aristokrat som har gått till den hippologiska historien för sin gärning
för att renavla och sprida den arabiska fullblodshästen i England,
-ja i hela västvärlden.
Lady Anne Blunt med sitt favoritsto Kassida.

Arabiska fullblod har i alla tider varit eftertraktade i väst.
Men att få fatt på dem var inte lätt. Hästarna föddes upp av de
beduiner som levde på Nejd, det arabiska höglandet. Medan man i
Europa gärna höll hästar i stora flockar i mer eller mindre
halvvilt tillstånd där man lät djuren sköta sig själva (även om
stuteridrift förekom redan för tusen år sedan), kunde beduinerna
inte göra detta. Eftersom tillgången på foder var så liten måste
hästantalet hållas nere. Varje häst symboliserade ett oerhört
stort värde och allra mest värdefulla var stona. Dessa använde
man också som ridhästar, även i strid. I Europa var hingstarna
rid- och stridshästar.

Att få fatt på arabiska fullblodsston var mer eller mindre omöjligt,
men enstaka hingstar har under många århundraden nått Västerlandet.
Dessa användes för att förädla befintliga stammar. Så skapades t ex
det engelska fullblodet på 16- och 1700-talen – genom en kombination
mellan orientaliska, bl a arabiska, hingstar och engelska ston.

The Darley Arabian, eller Manak som han troligen hette, en av det
engelska fullblodets tre anfäder. Född ca 1700, importerad till
England 1704. Avbildad av John Wootton. Bild från Wikipedia.

Någon ”ren” avel med arabhästar kunde inte bedrivas, för till det
behövs naturligtvis ston. Vid 1800-talets början kom kavalleritaktiken
att förändras och lätta hästar med snabbhet och uthållighet blev
eftertraktade. Med detta blev arabhästen, som genom årtusenden
avlats för just detta, ännu mer eftertraktad. Och ännu svårare att
få fatt på.

Lady Anne gifte sig 1869 med Wilfrid Scawen Blunt. De båda kom att
tillbringa mycket tid på resande fot och utvecklade ett brinnande
intresse för Mellanösterns kultur – inklusive områdets hästar.
I slutet av 1870-talet började de arbeta med att köpa hästar av
beduinerna, först i syfte att ta dem till England för att förbättra
det engelska fullblodet. Men 1877 ändrades planen och Lady Anne
skrev i sin dagbok:

”We have made a plan…of importing some of the best Anazeh blood to
England and breeding it pure there… it would be an interesting and
useful thing to do and I should like much to try it.”


Det var tveklöst en djärv plan. Att renavla arabiska fullblodshästar
i Västuropa gjordes inte (i öst fanns redan avel t.ex. i Polen).
Beduinerna sålde inte alltid hästar över huvud taget och framför
allt inte till utlänningar. Blunts lyckades trots det få fatt på
en hel del hästar av kvalitet få skådat i Europa. År 1882 köpte
Lady Anne en egendom i närheten av Kairo och grundlade stuteriet
Sheykh Obeyd. Där bedrev Blunts avel. Därifrån skickade de också
hästar till England, till det stuteri vars namn sedan dess är skrivet
med guldskrift i alla böcker om den arabiska fullblodshästen,
världens mest berömda hästras: Crabbet Park.

Lady Anne var hästkvinna ut i fingerspetsarna. Hon talade arabiska
flytande (översatte bl.a. poesi) och lyckades, trots att hon var kvinna,
vinna förtroendet hos uppfödare som annars inte sålde till västerlänningar.
Några av Crabbet Parks mest berömda hästar köptes av den egyptiske
uppfödaren Ali Pasha Sherif (1834 – 1897). Han hade i sin tur några
årtionden tidigare (1860) ”räddat” resterna av Abbas I Pashas berömda
stuteri när hästarna, såldes på exekutiv auktion. Ali Pasha Sherif
sålde vanligtvis inte sina hästar till utlänningar, men han respekterade
Lady Anne och gjorde ett undantag. Den allra mest berömda blev Mesaoud,
en hingst som idag förekommer i en hög andel av världens moderna
arabhäststamtavlor.
Mesaoud, f. 1887 i Egypten. Uppfödd av Ali Pasha Sherif, köpt av
Blunts 1888-89, importerad till Crabbet 1891. En av världens mest
inflytelserika avelshingstar någonsin.

När stuteriet senare delen av 1890-talet råkade i svårigheter lyckades
Lady Anne köpa loss några av de bästa hästarna. De var i dåligt skick,
men av hög kvalitet. Några stannade på Sheykh Obeyd, andra fördes till
Crabbet Park.

Med tillskottet av de egyptiska hästarna blev Blunts avelsprojekt en
succé. Inom ett par decennier var Crabbet Park-araberna världsberömda.
Framgången var total och intressenter från när och fjärran kom för att
köpa hästar. Crabbet-linjerna är idag spridda över hela världen.
Hästarna anses kännetecknas av att vara utomordentliga bruksdjur.
Lady Anne var ryttare själv och valde hästar inte bara för att de
var vackra och vältypade. Lord Blunt var inte helt nöjd med tillvaron
i sin hustrus skugga och äktenskapet knakade i fogarna och Lady Anne
tillbringade en stor del av sin tid i Egypten medan Wilfrid till sin
dotters förtvivlan sålde ovärderliga hästar för att betala skulder och
reta sin hustru. År 1906 separerade makarna och Lady Anne fick
Crabbet Park och hälften av hästarna. Stuteriet kom efter hennes död
att drivas vidare av hennes dotter Judith Blunt-Lytton (Lady Wentworth).

Lady Anne själv hade dock lämnat sitt hjärta i Egypten, det land hon
levt en stor del av sitt vuxna liv i. Efter separationen kom hon att
tillbringa mycket tid i Egypten innan hon1915 flyttade dit på heltid.
Det har beskrivits att att hon första gången hon kom ut i öknen blev
helt förtrollad av den. År 1917 dog Lady Anne. Hon var då åttio år fyllda.

En av Lady Annes akvareller av ett sto och föl på Sheykh Obeyd.

Lady Wentworth hamnade först i en tvist med sin egen far, som försökte
ta de hästar dottern ärvt av modern (han sköt bl.a. ett högdräktigt sto
hellre än att lämna henne på Crabbet). Efter en del turbulens lyckades
Lady Wentworth få ordning på det hela, köpa tillbaka en del av hästarna
och fortsätta Crabbets gärning. År 1920 sålde hon hästar till Egypten.
Det visade sig nämligen att Lady Anne när hon ”räddat” resterna av
Ali Pasha Sherifs stuteri gjort något som egyptiska uppfödare missat.
Nu behövde de rena egyptiska araberna ett blodstillskott. Det är också
enda gången som de egyptiska araberna har tillförts blod utifrån sedan
den första importen.

För att göra en lång historia kort hann Crabbet-stuteriet nästan fylla
hundra år. 1972 lades det ner eftersom en motorväg skulle dras genom
ägorna. Då hade det fötts upp fullblodsaraber på Crabbet sedan 1878
och under många år var stuteriet västvärldens arabhästavelscentrum.
Så när man ser ett arabiskt fullblod idag, skall man tänka på att
runt 90 % av dem kan spåras tillbaka till någon av Crabbet Parks hästar.
Och allt detta tack vare Lady Anne Blunt och hennes dotter Lady Wentworth.

Ett arabiskt fullblod i en tävling i distansritt. Här kommer uthålligheten
och säkerheten på foten som ursprunget i öknen givit väl till pass.
Men utan Lady Anne är det faktiskt inte säkert att det arabiska fullblodets
egyptiska blodslinjer levt kvar.



Comanche -den enda överlevande hästen
i slaget om Little Big Horn!

Hästen köptes av Amerikanska armén år 1868 i St. Louis, Missouri varpå
den sändes till Fort Leavenworth i Kansas. Hans släkttavla och födelsedatum
är båda okända.
Kapten Myles Keogh av det Sjunde Kavalleriet gillade hästen och köpte honom som hans personliga riddjur, ämnad för att ridas enbart i strid.

År 1968, medan armén slogs mot Comancherna i Kansas skadades hästen
av en pil, men fortsatte bära Keogh vidare i striden.
Keogh döpte strax därefter hästen till Comanche för att ära hans mod.
Comanche skadades åtskilliga fler gånger, men uppvisade alltid samma tuffhet.

Den 25 juni 1876 red Kapten Keogh Comanche vid Slaget vid Little Bighorn,
ledd av George Armstrong Custer. Slaget gick till historien efter att hela den amerikanska styrkan som stred vid slaget miste livet. Amerikanska soldater fann sedan Comanche svårt skadad två dagar efter slaget. Efter att ha blivit transporterad till Fort Abraham Lincoln råddes han om och återfick till slut sin hälsa. Efter en lång konvalesensperiod pensionerades Comanche.

I juni 1879 sändes Comanche till Fort Meade i South Dakota av det
Sjunde Regementet, där han råddes om som en prins fram till 1887.
Han togs sedan till Fort Riley i Kansas.

Som en särskild ära gjordes han till Andre Befälhavare över Sjunde Kavalleriet.
Vid Fort Riley blev han något av ett husdjur, stundtals ledde han parader och
avnjöt till och med öl - något han ska ha haft smak för.

Comanche dog av kolik den sjunde november 1891, då han var omkring
29 år gammal.
Han är en av endast två häster i Förenta Staternas historia som givits
en fullgod militärbegravning.

Hans kvarlevor sändes sedan till University of Kansas och konserverades
där, var de än idag kan ses i universitetes naturhistoriska museum.

Comanche restorerades av muséets konservator Terry Brown år 2005.
Till häst genom Amerika

För de flesta unga ryttare är en ridtur på tre-fyra mil ett riktigt äventyr. Att rida från
en ort eller gård till en annan och hem igen är väldigt roligt om man är lycklig nog att bo på landet. Men att rida 1600 mil är något helt annat.
Tänk dig det: att rida 1600 mil och meröver berg och öknar, genom tropiska djungler och farliga sumpmarker! Tro mig eller ej, men det finns en som gjort det.

År 1925 begav sig en ung schweizisk lärare ut på en sådan ridtur. Aime Tschiffely startade i Buenos Aires i Argentina och red genom Sydamerika och Centralamerika ända upp till Washington. Det tog två och ett halvt år och han red samma hästar hela långa vägen.
Två argentinska criollos som hette Mancha och Gato.

Att han gav sig ut på den här färden beroddeinte på en ögonblickets nyck; det var
något han hade drömt om i flera år innan han mötte Mancha och Gato. Aime Tschiffely var en duktig hästkarl. Han kunde hästar och förstod dem så bra att han ofta anade sig till vad de tyckte och kände. Och criollos var hans stora förtjusning.

Han beundrade deras uthållighet och deras oräddhet på de farligaste
vägar och stigar. I själva verket var det just denna hans beundran som satte i gång det hela.

Criollon är en sydamerikansk ras som härstammar från de spanska hästar som kom till Amerika på 1500-talet. Det var oroliga tider och det hände ofta att hästar kom lösa och drog sig ut mot pampas där de slöt sig samman i hjordar och förvildades.
Det fanns inga infödda hästar i Amerika på den tiden men de nya hjordarna växte och spred sig - och anpassade sig. Dessa djur levde i ett hårt klimat med knappt om föda, de blev härdiga och förnöjsamma, helt anpassade
till sitt fria liv på de stora öde vidderna.

När Tschiffely lärde känna criollos var det en ras av ovanligt hårdföra små hästar. De var inte så vackra som deras spanska förfäder hade varit, de var små, i regel inte ens 145 cm höga, hade korta ben och utåtbuktad nosrygg.
Men sådant bekymrade inte Tschiffely, det var rasens styrka och energi som tilltalade honom. Han var rädd att criollon skulle dö ut och beslutade sig för att visa världen att de här små hästarna var något man borde ta vara på.
Det var inte bara för nöjes skull han gav sig ut på sin långa ritt utan också för att
demonstrera att "ingen annan ras i världen kan mäta sig med criollon när det gäller långvarigt hårt arbete".

Hästarna som Tschiffely valde ut åt sig var en skäck med rödbruna och vita fläckar
och en black med antydan till mörkare ränder på benen. Den skäckiga hästen hette Mancha vilket betyder just "fläck". Den andra hette Gato eftersom han var randig som en katt och "gato" är det spanska ordet för katt.

När de gav sig av var Mancha sexton år gammal och Gato femton. Båda var fortfarande mest av allt vildhästar. Första veckan ville de inte alls låta sin nye ägare komma så nära att han kunde röra vid dem - och även efter den långa
ritten var Mancha fortfarande så skygg att ingen annan än Tschiffely kunde sadla honom.
Gato var lugnare men inte precis lätt att handskas med han heller; man måste vara en mycket skicklig ryttare för att kunna rida honom.

När Tschiffely och hans två fyrbenta kamrater lämnade Buenos Aires var det många som påstod att företaget var dömt att misslyckas.
"Han är tokig som försöker!" sa man.
Men Aime Tschiffely var inte intresserad av vad andra människor tyckte.
Han följde sin egen instinkt.

Resans första etapp gick över väldiga gräsbevuxna slätter. Småningom övergick slätten i öken med jättelika kaktusar. Det var så ont om gräs att Tschiffely blev tvungen att utfordra hästarna med kaktus. Han skalade bort taggarna och skar de mjuka delarna i skivor som de fick äta. Vatten var det ännu svårare att få tag i.
En eftermiddag när alla tre var alldeles förbi av törst beslutade sig
Mancha för att söka upp vatten. Tschiffely red honom och blev förargad eftersom hästen bara drog åt vänster utan någon märkbar anledning.
Men till slut anade han varför; och när Mancha förde dem till ett vattenhål var
han tacksam för sin hästs utmärkta luktsinne. Tschiffely vande sig vid att lita på sina vildhästars instinkter. När de behövde vatten lät han Mancha och Gato leta reda på det åt honom. Om någon av hästarna stannade red han inte vidare förrän han övertygat sig om att ingen fara lurade framför dem eller att hästen inte hade fått någon sten i hoven.
Att Mancha eller Gato hejdade sig i tid räddade dem många gånger alla tre från att gå ner sig i träsk eller kvicksand. Hästarna hade strövat omkring fria med sina vilda hjordar i många år innan de blev infångade. De visste hur man
klarade sig i vildmarken och Tschiffely var förvissad om att tack vare Mancha och Gato skulle allt gå lyckligt och väl.

Vänskapen mellan mannen och hans hästar växte för var dag som gick. De var som tre kamrater på gemensamt äventyr. Tschiffely pratade med dem medan han red och de tyckte om att lyssna till ljudet av hans röst. Han lärde sig förstå deras sinnesstämningar, veta vad de ville. Och hästarna i sin tur blev så fästade
vid honom att de trivdes hos honom och höll sig i hans närhet. Han behövde aldrig binda dem om nätterna ute i vildmarken; han visste att de inte skulle dra sig för långt bort och att de skulle vara tillbaka hos honom igen när
morgonen kom.

När de lämnat ökenhettan bakom sig gick färden vidare genom Bolivias bergstrakter. Där var bistert kallt och den tunna höga luften gjorde det sv årt att andas. Men Tschiffely var noga med att hästarna inte skulle överanstränga
sig och de anpassade sig också snabbt och lätt till bergsklimatet.

Från Bolivia fortsatte de in i Peru, där stigarna uppe i bergen ibland var så smala att två djur inte kunde komma förbi varandra. Indianerna talade om för Tschiffely att om två resande möttes i något av de trånga passen var det bara en som klarade sig - den som sköt först!

Det var nära att Gato hade omkommit på en av de där farliga stigarna. Tschiffely red Mancha medan Gato följde efter med packningen på ryggen. Plötsligt råkade Gato trampa på en lös sten ute vid kanten på stigen och försvann ut över stupet - men räddades som genom ett under. Ett träd som växte rakt ut ur bergväggen fångade upp honom och där blev han hängande. Med hjälp av några
indianer som bevittnat olyckshändelsen klättrade Tschiffely ner till Gato, lade rep omkring honom och lyckades få upp honom igen.

Färden genom de peruanska bergen var riskabel på många sätt. En gång befann sig det lilla sällskapet bara några få meter från ett jordskred. Andra gånger måste de förflytta sig från det ena berget till det andra på gungande hängbroar ovanför raviner som var många hundra meter djupa. Broarna var nog bra, men det var otäckt att ta sig över dem.

Det fanns människor som var så rädda för de bågnande", vajande repkonstruktionerna att indianerna fick bära dem över med förbundna
ögon. Tschiffely tog en häst i taget, pratade lugnande och gav sig god tid.
Till slut hade de bergen bakom sig och var inne i Ecuadors öknar. Nu plågades de inte längre av köld utan av intensiv hetta. Och av att det inte fanns ett strå för hästarna att äta - en av öknarna kallades Matacaballo, "hästdödaren".

Färden genom Centralamerika var händelserik. Det var revolution på flera håll och
Tschiffely fick med sig en trupp soldater till skydd. I Guatemala började Gato halta så att Tschiffely skickade honom med tåg till Mexico City.
När Tschiffely och Mancha kom fram till Mexico City var Gato bra igen, och det var en "glad trio som i triumf red in i USA. De hade pinats av hunger och törst. Tschiffely hade haft malaria. Mancha och Gato hade råkat ut för blodsugande fladdermöss. Alla tre hade blivit halvt uppätna av fästingar och andra insekter. Snöstormar, träsk, brännande hetta - allt hade de fått utstå. I USA mötte man
ingenting värre än bilar och folkträngsel men för hästar som fötts i frihet på öde slätter var sådant illa nog.

Så var den långa ritten äntligen slut och Tschiffely red in i Washington. Ryktet om
hans färd hade spritt sig över hela världen. Det kom mängder av folk för att titta på honom och fotografera de tre resenärerna.
Mancha och Gato tröttnade snart på all uppståndelsen. De längtade tillbaka till sitt
älskade pampas. Tschiffely tog med sig sina hästar på båt till Argentina, sedan fortsatte de med tåg till Patagonien, tillbaka till den ranch där han mött dem första gången.
Mancha och Gato var utom sig av förtjusning. Men de glömde inte sin reskamrat. Femton år efter det stora äventyret kom Tschiffely och hälsade på sina båda vänner; de kände genast igen honom och visade att de fortfarande
tyckte om honom.
De finns avbildade som statyer

Tschiffelys hästar blev mycket gamla. Gato var trettiosex år när han dog och Mancha fyrtio. Men deras berömmelse är inte död. Man kommer att minnas dem länge - som två avde tappraste och uthålligaste hästar som någonsin levat.

I Argentina står de uppstoppade


Man O War
-den legendariska galoppören!

Man O' War var kapplöpningshäst. För många var han Kapplöpningshästen med stort K den snabbaste av alla, den nästan oslagbara hästen. Han föddes den 29 mars 1917 utanför Lexington i Kentucky. Stuteriet låg i det berömda
blågräsets trakter, där så många stora galoppörer vuxit upp.
Far: Fair Play Mor: Mahuba

Man O'War var fullblod. Hans far hette Fair Play och hade varit mycket segerrik som
treåring ; hans mor hette Mahubah och hade fött flera framgångsrika hästar till världen.
Man O'War var i direkt nerstigande led avkomling till Godolphin Arabian, en av de tre hingstar från vilka alla fullblod utgår. Trots sitt fina blod var Man O'War inte något särskilt välskapat litet föl. Det var mest bara fyra långa ben all tsammans.
Man O´War som föl

Visst var den intensivt fuxröda färgen vacker, men det fanns inget i hans yttre som sa att han skulle komma att besegra varenda häst som han någonsin ställde upp emot. Men ändå tycks uppfödaren, August Belmont, ha haft en förkänsla av att det skulle kunna bli något alldeles särskilt av den här fölungen. Herr Belmont
hade inte tillräckligt med tid för sina hästar - det var under första världskriget
och han hade viktiga militära uppgifter att sköta - så han tänkte sälja alla sina föl för året. Men det bar honom emot att göra sig av med Man O'War. Därför funderade han på att behålla den långbente fuxen trots allt. Men
till slut blev han i alla fall tvungen att skiljas även från honom.

Man O'War var ett år gammal när August Belmont sålde honom till Samuel RiddIe, en förmögen textilfabrikant från Philadelphia, för 5000,dollar. Riddle visste ingenting om att han köpt en häst som skulle bli den snabbaste av de snabba. Han och hans tränare tänkte sig att det skulle kunna bli en bra jakthäst av
nykomlingen. De kände sig ganska övertygade om att han skulle göra skäl för det pris Riddle betalat för honom.

Man O'War överfördes till RiddIes stall i Maryland och började tränas. När man skulle rida in honom bock"ade han och slängde av sin ryttare. Men han var ingen omedgörlig häst, han fann sig snart till rätta efter de första bocksprången och gjorde goda framsteg.
Han reds varje dag och ibland fick han galoppera korta sträckor tillsammans med
de andra unghingstarna på gården. Av dessa små löptävlingar framgick att Man O'War var den ojämförligt snabbaste av Riddles hästar.

Han började växa till sig och fick så småningom ett mycket långt steg. Hans barnsliga skranglighet hade visat sig vara en tillgång.
Få hästar har haft så långa, raka och fina ben som Man O'War. Stallpojkarna hos Riddle kallade honom "Big Red" , den store röde. "Röd" är ett ord
som man ofta använder om fuxar, och nog började Man O'War bli stor alltid! Han hade en våldsam aptit; man blev tvungen att sätta bett i munnen på honom när han skulle äta för att hindra honom från att sluka maten och förstöra magen. Allting pekade på att Man O'War skulle komma att bli en framstående häst.
Hans långa, kraftfulla rörelser tycktes bära honom framåt allt snabbare för var dag
som gick. Han var läraktig och samarbetsvillig och blev vän med tränare och jockey.
Även aptiten var en tillgång, för många kapplöpningshästar är så kinkiga att de vägrar äta bara de blir det minsta uppskärrade och då tappar de konditionen.

Ryktet om den lovande unghingsten i Riddles stall började nå ut i galoppkretsar. Han löpte sitt första försökslopp redan som åring men blev slagen av konkurrenten Golden Broom. Orsaken var att Man O'War hade gjort en långsam start - han besegrade senare Golden Broom i en offentlig löpning. Alltså måste Man O'War lära sig att starta snabbt och ivrigt. Hans jockey beslöt träna den saken, och det gjorde han så framgångsrikt att hingsten blev lite för het. Det hände ofta att han försenade löpningarna genom att försöka
komma iväg innan startsignalen gått!

Detta första misslyckande tog man inte så allvarligt. Man O'War blev bara bättre och bättre och alla väntade sig stora ting av honom under kapplöpningssäsongen 1919. Hans första offentliga lopp som två åring gick i Belmont Park den 6 juni 1919: han vann stort, slog sin närmaste medtävlare med hela sex längder.

Segern i Belmont Park lade grunden till hans berömmelse hos den stora allmänheten. Tre dagar senare vann han igen. Den här gången hade det regnat, det var vatten på banan, men Man O'War flög fram lika flytande mjukt som alltid. Och sedan följde ytterligare fyra segrar, däribland en där konkurrensen
var mycket hård.
Vid det här laget talade kapplöpningspubliken knappast om något annat
än Man O'War.

Många påstod att han var oslagbar. Men i Saratoga den 13 augusti förlorade han! Det tycks ha varit snarare jockeyns fel än hästens, för Man O'War låg under större delen av loppet på insidan av banan mitt i klungan av andra hästar, och när han till slut styrdes till ytterkant var det försent ; han förlorade
med en halv längd efter en häst som hette Upset. Hans beundrare var besvikna men klandrade inte sin favorit. Tio dagar senare möttes de båda hästarna igen och Man O'War segrade med en längd. Hans beundrare hade haft rätt.

När säsongen var slut hade Man O'War deltagit i tio lopp och vunnit nio. Samuel Riddle bestormades med anbud från folk som ville köpa hästen. Ett av buden gick ända upp till en miljon dollar.

Året därpå hade Amerika sin mest intensiva kapplöpningssäsong sedan första världskrigets utbrott. Man O'Wars häpnadsväckande segrar hade medfört ett nyvaknat intresse för galoppsporten. Publiken strömmade till igen efter en rad år då man varken haft tid eller pengar till övers för sådant. Man O'War var landets populäraste häst. Han segrade och segrade och segrade. I själva verket var
han så säker vinnare att publiken miste intresset för vadhållning. Och inte bara det: Inga hästägare ville längre ställa upp mot Man O'War. De tyckte inte om att se sina hästar slagna även " oslagbar " konkurrent. I det första loppet för året hade Man O'War haft åtta medtävlare, därefter hade han aldrig mer än tre.

Han deltog i elva löpningar under 1920, vann dem alla och slog sammanlagt sju hastighetsrekord. Ett av dessa lopp var kanske det mest spännande som någonsin hållits.
Det var bara två deltagande hästar: Man O'War och John P Grier. Till en början löpte de praktiskt taget sida vid sida. Sedan gick John P Grier fram något före. Publiken blev alldeles vild. Man O'Wars jockey snuddade lite lätt med spöet mot det röda skinnet och den stora hästen sköt förbi och vann med en
och en halv längd. Man O'War var fortfarande obesegrad.

Mot slutet av säsongen råkade hingsten tyvärr ut för en senskada. Den var inte särskilt besvärande, men den kunde ha blivit värre om han hade fortsatt att tävla. Därför löpte han bara en gång till och sedan kom han som avelshingst till ett stuteri i Kentucky.

Dagen före sitt sista lopp galopperade Man O'War en kortare övningssträcka med den största hastighet som någonsin uppmätts för en häst: 69 km/tim. Det är inte att undra på att han vann tjugo av sina tjugoen löpningar och även 249.465 dollar i prispengar - mera än någon annan häst vunnit på amerikanska banor tidigare.

Men därför att Man O'War slutat löpa var det inte slut med hans framgångar. Han blev far till många stora kapplöpningshästar. Stoägare hade ingenting emot att betala 5000 dollar i betäckningsavgift - exakt samma summa som Samuel Riddle hade betalat när han köpte hingsten 1918.

Man O'War förlorade aldrig sin popularitet. Allmänheten fick komma och bese honom på stuteriet. Det kom folk från hela Amerika.
De stod där och beundrade den store hingsten, beundrade varje glänsande muskulös millimeter av honom. "Big Red" var en imponerande
syn mot bakgrunden av bl å himmel och Kentuckys blåa gräs. Från 1921 och fram till 1947 när han dog hade han haft drygt 1250000 besökare. De lyssnade fascinerade på vad mannen som skötte honom hade att berätta och de fotograferade - " för a tt visa folk därhemma hur Big Red såg ut i verkligheten" .

Man O'War dog den 1 november 1947. Det kom tusentals människor till begravningen. Han vilar i den paddock där han levde de sista åren och på graven står en stor bronsstaty av honom. Samuel Riddle ville hedra minnet
av sin häst och det var riktigt gjort. Man O'War var otroligt snabb och skänkte mångakapplöpningsentusiaster stor glädje - han var värd ett monument. Man

Man O 'War i sin kista.

Han dog 1 November 1947 vid 30 års ålder av en påtaglig hjärtinfarkt.
Han var den första hästen som balsamerades, och hans kista var klädd
i hans tävlingsfärger.


Seabiscuit -Sonson till Man O´War


Seabiscuit föddes den 23 maj 1933 på Claiborne Farm utanför staden Paris i Kentucky. Han föddes upp av gårdens ägare Gladys Mills Phipps. Seabiscuit var en så kallad sagohäst. Som unghäst ansågs han inte duglig som tävlingshäst, då han var dåligt utvecklad, liten i växten och hjulbent. Han sågs även som ohanterbar. Så småningom sattes han i träning av James "Sunny Jim" Fitszimmons, en legendarisk galopptränare. Men Seabiscuit förlorade sina första tio lopp och "Sunny Jim" ansåg att hästen var för lat. Trots detta startades

Seabiscuit i hela 35 lopp under Sunny Jims träning, men vann bara 5 av dem. Nästvarande säsong såldes Seabiscuit därför till bilföretagaren Charles S. Howard för 8000 dollar, som var en ganska stor summa under den tiden, speciellt för en häst som inte sprungit in mycket i vinster.

Charles anlitade tränaren Tom Smith som var känd för sina lite ovanliga träningsmetoder. Men Tom Smith verkade förstå Seabiscuit och bröt hästens lathet. Smith parade ihop Seabiscuit med den kanadensiska jockeyn Red Pollard (1909-1981). Den 22 augusti 1936 fick Seabiscuit löpa sitt första lopp under Tom Smiths träning i Detroit. Han vann inte loppet men efter detta anmäldes han till fler löp som han vann. Under säsongen 1937 vann han 11 av 15 lopp och var även den häst som sprang in mest pengar det året.

1938 skadades dock Red Pollard under ett lopp med hästen Fair Knightess. Ekipaget föll under loppet och Red Pollard fick hästen över sig och bröt flera revben och armen. Istället sattes jockeyn George Woolf, en vän till Red Pollard, in för att rida Seabiscuit. Ett matchlopp, ett löp med enbart två hästar som ställs mot varandra, bokades in med Seabiscuit mot hästen Ligaroti, en häst som vunnit stora framgångar och som ägdes av Bing Crosby. Loppet skulle hållas i samband med promotion för Crosbys nöjespark och galoppbana i Del Mar i Kalifornien, ett lopp som Seabiscuit vann. 16 oktober 1938 fick Seabiscuit löpa i Laurel Stakes där han bröt banrekordet. Match of the century
War Admiral

Under den här tiden var hästen War Admiral den främste galopphästen efter att både ha vunnit Triple Crown och vunnit "Eclipse Award Horse of the Year". War Admiral son till Man O' War, Seabiscuits farfar, vilket gjorde att media började spekulera i att dessa två skulle köra ett matchlopp.
1 november 1938 ställdes dessa två hästar mot varandra med jockeyn Charles Kurtsinger i sadeln på War Admiral. Detta lopp fick stor mediabevakning och kallades "Match of the century" (Århundradets match). Loppet var på 1,9 km på banan Pimlico Race Course. 40 000 åskådare fanns på plats och över 40 miljoner lyssnade på loppet på radio.

De båda hästarna hade helt olika löpstilar. War Admiral var känd för att snabbt ta sig ut ur startboxen och ta ledningen, medan Seabiscuit var långsam i början men ofta sprang ikapp fältet under loppet. Men Tom Smith hade redan förutsett detta och tränade Seabiscuit att starta snabbt genom att använda sig av en klocka och en piska. Så när klockan ringde och startboxarna öppnades så tog Seabiscuit ledningen redan från början. Seabiscuit vann med fyra längder trots att
War Admiral slog sitt personbästa på den distansen. Efter loppet utnämndes Seabiscuit till "Årets häst".

Efter detta lopp fortsatte Seabiscuit vinna flera lopp, men under ett löp snubblade hästen till och skadade ett ligament i vänster framben. Veterinären ansåg att hästen aldrig mer skulle tävla och istället togs Seabiscuit om hand av Red Pollards fru Agnes Pollard. Red Pollard hade själv fallit av en annan häst året innan och krossat ett av sina ben, vilket hade satt stopp för hans karriär även om hans revben och arm hade läkt sedan länge. Både Seabiscuit och Pollard läkte långsamt och under hela året 1939 fick de båda träna lite tillsammans tills de återfick sin kondition.
Till slut ställde de upp i La Jolla Handicap i Santa Anita år 1940. Nu vågade Tom Smith satsa på Santa Anita Handicap, ett lopp som Seabiscuit startats i flera gånger men ännu inte lyckats vinna. Med en vinstsumma på 121 000 dollar
och 78 000 åskådare på plats räknades detta som Seabiscuits stora comeback, och han vann även detta lopp.

10 april 1940 blev det officiellt att Seabiscuit skulle gå i pension den 10 maj samma år. Seabiscuit blev istället avelshingst på Ridgewood Ranch nära Wilch i Kalifornien.
Han blev far till 108 avkommor. Över 50 000 besökare kom till gården under de sju år han bodde där, för att träffa hästen.

Seabiscuit dog den 17 maj 1947 och begravdes på ett hemligt ställe på gården. Men 2007 reste man dock en staty på gården till hans minne. En staty restes även på Santa Anitas bana för att hedra hästen och hans sista stora lopp.

Ni vet väl att Seabisquit finns som DVD-film smiley


Packhästen Reckless

Reckless var ett pack häst under Koreakriget, och hon bar gevär, ammunition och förnödenheter till marinen under Koreanska kriget.

Detta sto gjorde 50 resor upp och ner för backen, på väg upp hon bar ammunition,
och på vägen ner bar hon sårade soldater ... Vad var så fantastiskt?
Jo hon gjorde var och en av dessa resor genom fiendens eld och utan att någon som ledde henne.
Hon gick över 35 miles genom öppna risfält och uppför branta backar genom artilleri som sköt och exploderar runt omkring henne. Hon sårades två gånger
men fortsatte att arbeta

Hon var älskad av marinkåren. De tog hand om henne bättre än de tog
hand om sig själva - att kasta sina skottsäkra västar över henne för att skydda stoet när kulorna tjöt, var en självklarhet och de satte sin egen säkerhet i fara.

En staty finns att skåda i staden Quantico.
På YouTube kan man se lite kortfilmer om henne och även hennes avkomma Fearless. Sök på Sgt. Reckless

Filmen War Horse är en hyllning till dessa krigshästar. -Se den! smiley


Grålle, här är han 19 år gammal - En av de sista arbetshästar i Stockholm.
Bilden är från 1965. Hans arbete var att plocka upp laster vid järnvägsstationen.
Då fanns inga regler på hur mycket en häst bör dra, det var hur mycket det kunde.
Han drog en gång 3,5 ton plus vagn: 4520 kg.

Grålle var en blandning av Percheron och belgisk Ardenner.
Han var mycket väl omhändertagen och levde ett gott liv till sin död 1967.


Den 8 mars 1908 köpte Juniors dessa två brand hästar.
En var brun och den andra roan. Hästarna köptes från Ott Smith.
En häst hade två ögon av glas och den andra hade ett glas öga.
I början av 1900-talet var det hästar som drog vagnar med brandposter
liknande ånglok.

Häst räddar liv
Jim var en f.d. mjölkvagnhäst som användes för att framställa serum innehållande antikroppar mot difteri. Han har producerat över 30 liter difteriantitoxin under sin tid och utan tvekan räddat många liv.

1905 förde Homer Davenport flera renrasiga arabiska hästar till USA.

Davenport presenterade en av dem, Muson, för Buffalo Bill att rida i två månader
under Vilda Västern-tiden i Madison Square Garden, New York.

På den här bilden bär Muson en av Buffalo Bills favoritsadlar

Hightower, en av de mest användbara häst i filmhistorien
.

Han har spelat Pilgrim i The Horse Whisperer, Ginger i Black Beauty,
och med Julia Roberts i Runaway Bride.
Han dog 2008 vid en ålder av 26.

Dan Patch ,
den mest framgångsrika travare under sin tid

Han föddes i Oxford, Indiana 29 april 1896 och dog i juli 1916.

Dan Patch var en brun amerikansk hingst fallen efter Joe Patchen och hans mor var Zelica av Wilkesberry. Han föddes 29 april 1896 i en lada i staden Oxford , Indiana .
Han namngavs efter sin ägare, Daniel ( Dan ) Messner, och hans far, Joe Patchen .

Den unga hästen visade inget löfte sitt första år, men en lokal tränare som heter Johnny såg potentialet i djuret . Han fick tillåtelse från Messner att träna
Dan Patch och utvecklade hästens racingförmågor. Messner sålde hästen till Manley E. Sturges i New York, för ett rekordpris på $ 20.000.
Sturges , i sin tur , sålde Dan Patch 1902 till person med hemvist i staden Hamilton ( senare Savage ) i Minnesota , som heter Marion Willis Savage.

Han bodde i Minnesota från 1902 fram till sin död den 11 juli 1916.

Dan Patch förlorade bara två heat i hela hans karriär, och aldrig ett lopp .
Hans snabbhet var sådan att andra ägare ibland vägrade att tävla sina hästar mot honom.


Dan Patch officiella rekord av 1:55 ¼ /mil sattes 1905 i Lexington , Kentucky .
Hans 1:55 inofficiellt rekord fastställdes 1906 vid Minnesota State Fair , men inte officiellt erkänd på grund av användningen av en sufflös.
Detta rekord stod i 32 år. 1938 tog Billy Direct den tiden och blev ny
världsrekordhållare .

Dan Patch framgångar gjorde honom till en sportkändis , och användes flitigt som reklamhäst på tidningar, leksaker , cigarrer, tuggtobak , tvättmaskiner och även bilar . Under sin tävlingskarriär år , från 1900 till 1909 , var han förstasidesnyhet . På hans berömmelse, kunde ägaren plocka ut mer än en $ 1 miljon per år .

Folkmassor trängdes för att få en glimt av hästen , som hade en ovanligt milt temperament men ändå utstrålade en karisma . Dwight Eisenhower uppradade med sina föräldrar på 1904 Kansas State Fair för att se honom , och Harry Truman påminde om att som en pojke hade han skrivit ett fan brev till hästen .

Dan Patch avgick obesegrad 1909 som innehavare av nio världsrekord och spenderade mycket av hans senare liv närvarande på utställningar .

Ägare Marion Savage och Dan Patch dog inom trettioen timmar , i juli 1916.
Marion Savage dog vid 57 års ålder på grund av en hjärtattack strax efter Dan hade dött .

File:Dan Patch tombstone.pngMinnesmärke av Dan Patch i Oxford , Indiana .

Staden Savage , Minnesota , döptes till Dan Patch ägare , Marion Willis Savage , 1904 . Dan Patch Avenue på Minnesota State Fair Grounds är döpt efter hästen . Dan Patch Drive och Dan Patch Lane i Savage , Minnesota , är också uppkallad efter Dan Patch .

File:Dan Patch home 2007.png
Som ryktet säger , är Dan Patch begravd någonstans på Taj Mahals egendom
i en omärkt grav . Den gravsten i Oxford , Indiana, är bara ett minnesmärke .
Dan Patch hemstad Oxford fortsätter att hedra hästen vid dess årliga
" Dan Patch dagar " festival , en festival som är planerad till helgen efter
Labor Day varje år . Savage , Minnesota , rymmer också en fest som kallas
" Dan Patch Days " årligen i juni.

Prior Lake High School , som ligger i Savage , Minnesota , har en stadion i närheten som heter " Dan Patch Stadium " .


Oregon long haired wild wonder horses

Linus var mycket berömd och även sonen Linus II som var lika hårfager.

I slutet av 1800-talet sattes ett pris på hästar med extremt lång man och svans. De kallades för "Oregon long haired wild wonder horse"
Varför de kallades Wild sägs bero på att de var vildhästar från heden.
Troligtvis avlad från draghäst och Andalusier.

Linus var son till vildhästen Oregon Beauty som togs tillfånga och blev första hingsten för denna avel. Mor sägs ha varit av Clydesdaleras och hette Oregon Queen. Han fick åka runt på Cirkusar och visa upp sig. 1894 dog han i 10 års ålder..

De som kom att utställas var uppväxta hos människan och tycktes få mer och längre hår i senkommande generationer. De är dock utdöda idag.
Clever Hans -Hästen som kunde räkna


Denna tyska häst blev berömd för sin intelligens. Clever Hans "ägare , Wilhelm von Osten , tränade den smarta hästen att göra en mängd olika uppgifter som hästar normalt inte skulle göra , inklusive läsning , gör matematiska problem , berätta tid , och erkänna olika musikaliska toner . De gjorde många demonstrationer över hela Tyskland i början av 1900. Von Osten ställde Clever Hans frågor ( antingen muntligt eller skriftligt ) , och hästen skulle svara exakt .

Folk var så förvånade över hur mirakulöst smart Clever Hans verkade vara att den tyska skolnämnden inrätta en formell utredning om hur Clever Hans kunde så korrekt besvara sådana intellektuella frågor . Den psykolog som riktade utredningen , Oskar Pfungst , som så småningom upptäckte att Clever Hans svarat på frågor genom att svara på de ledtrådar kroppsspråk hos de människor som gav honom frågorna och visste de rätta svaren . Även om von Osten och andra som ställde hästen frågor inte använde tricks och var inte medvetna om att deras kroppsspråk gav de rätta svaren kunde Clever Hans läsa subtilt och tolka deras kroppsspråk ändå . Dock säger vissa människor att det fortfarande var mirakulöst för Clever Hans att kunnat lära sig läsa kroppsspråk på ett sofistikerat sätt och tillämpa den på rätt sätt för att svara på ett så brett spektrum av intellektuella frågor .


Psychic Lady Wonder

Lady Wonder var ett sto som ägdes av Claudia Fonda i Richmond, Virginia.

Hon hade enligt uppgift psykiska förmågor. När Lady Wonder var två, förvånade hon alla genom att visa hur hon kunde räkna och stava ut enkla ord genom att flytta leksakkvarter runt med mulen och hovar. När de fortsatte att jobba med henne, fortskred hon i hennes grepp om både det engelska språket och i sin förmåga att läsa folks tankar. Så småningom ersattes träklossar med tenn plattor med bokstäver, och när folk frågade Lady Wonder frågor, skulle hon svara genom mulen för att vända upp bokstäverna i en stor burk med alfabetet som hängde upphängd från en järnstång i båset. Genom att vända bokstäverna, kunde hon stava till råa enkla svar på alla frågor.

Vackra Jim Key

Medan Hans, tillsammans med Eberfelds hästar, orsakade en sensation i Europa under sekelskiftet, med sina otroliga förmågor, över Atlanten, fanns även en annan mirakelhäst. Jim Key, under ledning av Dr William Key, var känd för sina kunskaper i läsning, skrivning stavning, tid-talande, enkel matematik, sortera post, och även citerar delar från bibeln.


Världens äldsta häst

Hans man färgas grå och han skulle inte klara att hoppa över ett staket.

Men det är knappast förvånande eftersom vid 51, ​​skulle Shayne vara den
äldsta hästen i världen.

Den kastanjefärgade hingsten har bott på Remus Memorial Horse Sanctuary i Brentwood, Essex, sedan 2007.
Otroligt nog så bor han i samma stad som Pip, den 24-årige terrier, som tros
vara världens äldsta hund.

ECLIPSE

Eclipse är en av historiens mest berömda hästar -om inte den allra mest berömde-.

Han föddes år 1764 under en solförmörkelse. (Eclipse betyder sol- månförmörkelse på engelska.) Eclipse såldes till kötthandlaren William Wildman (samme man som hade ägt Marske) för 75 guineas, efter sin uppfödare hertigen av Cumberlands död. William Wildman sålde senare hingsten till major O´Kelly för 1750 guineas. O´Kelly var en irländsk äventyrare och han hade för ett tag livnärt sig på att sköta en biljardhall. Det sas i en kristen tid, att det närmaste religion han kom, var att han ägde en papegoja som kunde vissla en psalm.

Eclipse måste ha sett lovande ut för han sattes tidigt i träning. och på den tiden var det inte vanligt att sätta hästarna i riktig träning innan fyra-fem års ålder. Men den unge Eclipse var så svårhanterlig. att alternativet till kastrering var att låta en ''hästinridare'' i grannskapet ta sig an honom. Denne gjorde det genom att rida hingsten både dag och natt. På dagen användes han i det vanliga arbetet. och på natten i en mer ljusskygg hantering då hans ryttare var traktens bästa krypskytt.

Eclipse startades för första gången som femåring på Epsom-banan i ett lopp som bestod utav tre heat. Reglerna var då så utformade. att en häst bara behövde starta i två heat om den i ett heat kunde slå tvåan med mer än 220 meter. Innan det andra heatet började påstod O´Kelly då, att han kunde förutsäga ordningsföljden på hästarna i heatet. Och han ville slå vad om det. Då kom den berömda sentensen "Först kommer Eclipse - sen kommer ingenting, sen kommer ingenting, sen kommer resten!". För Eclipse låg så långt före de andra hästarna att domarna inte ens fann någon anledning att nämna de övrigas placering.
Idag finns ett pris som heter "Eclipse Award"

Under hela sin kapplöpningskarriär deltog Eclipse aldrig i en löpning utan att vinna! han behövde inte någon gång kämpa sig till segern, utan han var överlägsen.

Eclipse vann bland annat den tidens mest prestigefyllda löpning, King´s Plate 11 gånger. Ibland bar han 78 kilo i löpningar på distanser över 5000 meter. Eclipse sprang sammanlagt in 25 000 pund, vilket var en oerhört stor summa då. Han startade, och vann, totalt i 26 kapplöpningar.

Eclipse var hela 160 cm hög, och det var högt på den tiden. Det omnämns dock att han var 2,5 cm högre över korset än över manken. Han hade en perfekt sluttande bog, och han hade ett långt avstånd mellan höftknölen och hasen. vilket ger ett bra påskjut.

Eclipse efterlämnade som avelshingst 335 vinnare som tillsammans sprang in 160 000 pund. Tre utav dem blev Derby-vinnare. Han blev aldrig någon championhingst. men han låg som nummer två på listan 11 gånger. Eclipse dog år 1789, 25 år gammal. Då hade han, fortfarande fullt vital, betäckt 50 ston.

De flesta av världens fullblod härstammar idag från Eclipse i hingstlinjen.


Greyhound -en travlegend


Greyhound föddes 1932 i Kentucky. Han var gänglig, men växte sig högre än han var lång, han var 173 cm hög. Han såldes på auktion för 900 dollar då uppfödarna och köparna förbisåg hans stam som innefattade den kände hingsten Guy Abbey och såg bara att denna häst inte var opassande i anatomi. Detta lilla misstag skulle snart komma tillbaka för att jaga dem när Greyhound sattes på banan när han bara var två och omedelbart utklassade alla andra.

Tidiga tävlingar hölls inte på banor utan på långa vägsträckor, fram till 1830-talet reds travhästarna oftare än du spändes för sulky som idag. Morganhästen dominerade sporten under en tid, men snart skulle de bästa travaren härstamma från Hambletonian. Greyhound som var känslig i munnen, hade ett steg på 7 meter, hade mod och ett djupt bröst. Han pullade inte och han var lyssnade på sin kusk. Greyhound var kapabel till att trava 25 km/h. han förlorade nästan aldrig, och han kom snart att bli publikfavorit. Han kon nästan alltid iväg fört i starten och häll sig där ändå tills mål.

När han pensionerades 1940, efter sju år på banan, hade han slagit rekord på alla distanser från ¼ - 2 miles. Rekorden visar att han travade en mile under två minuter över 25 gånger. Hans åstadkommande blir ännu mer imponerande när du har i åtanke att banorna och tävlingarna inte alls var i den fina kondition de är idag.

Några av hans minnesvärde rekord var bl.a. det som stor över 30 år, vilket han tog på Lexington; Kentucky: en mile på 1.55 ¼. 1938 tangerade han världsrekordet på 1.57 ¼ för en mile. Samma år sänkte han världesrekordet för 1 ½ mile med hela 10 sekunder på tiden 3.02, ½.
Greyhound och Sep Palin

Efter sin pensionering 1940 skickades Greyhound då och då på utställningar. Han stod på Doc Flannery’s Farm i Maple Park, Illinois, där hans fans var välkomna att hälsa på honom och skriva i hans gästbok. Han var frisk ända fram till februari 1965 ( 33 år gammal ), då han dog. Han är begravd på Red Gate Farm som nu tillhör St. Charles ordförande Jim Cooke. Många har kallat honom den största travaren som någonsin levt.
Winning the 1935 Hambletonian
Av de 25 världsrekord som Greyhound satte så var han fortfarande innehavare av 16 av dessa vid sin död.

På senare år har det varit bråk om att bevara hans grav. De som önskar detta, har övertaget för tillfället, men Countyt vill bygga en bro över den närliggande Fox River vilket skulle förstöra Greyhounds grav. Ett närliggande samhälle slåss för att bron inte ska få byggas och de senaste planerna är att bygga en mindre bro så att Grayhounds grav kan ligga kvar



  • Comments(1)//blogg.kallblodstam.se/#post287

År 1979

Historia i årtalPosted by Annika Sat, July 20, 2013 00:12:14
Denna blir lite tråkig men ändå intressant hur
tankegångarna gått.
smiley



Ska man tillåta att tvååringar
startas i trav- och galopplöp?


Vad betyder en hård och tävlingsinriktad
träning för den mycket unga hästen? Att meningarna
går vitt isär märker man vid en läsning av dels
Svensk Veterinärtidning och dels Trav och Galoppronden.


Veterinärtidningen presenteras en
enkätundersökning som är utförd av
Svenska Allmänna Djurskyddsföreningen
och behandlar banveterinärernas
syn på tvååringsstarterna. Siqnaturen
Red Mile i Trav och Galoppronden
ger på ledarplats i nr 3/79 sin oerhört
positiva syn i samma fråga. Och meningarna
går vitt isär.

En majoritet av banveterinärerna och
veterinärförbundets banveterinärkommitte
anser att start av tvååriga
travhästar helt skulle förbjudas i Sverige
Vad gäller galoppörer anser man att
tvååringsstarter ska kunna accepteras
under förutsättning att hästen är tidigt
utvecklad, att den står under veterinärbesiktning
och att veterinär ger klartecken
till start.

2-åringar på kontinenten

Red Mile välkomnar varmt de banor
som i år skriver ut lopp för tvååringar.
Det är den " självklara grunden för en
rätt utveckling av hästarna till ännu
bättre prestationer i mogen ålder."
Han påpekar att Solvalla har sitt i särklass
sämsta hästmaterial för tillfället.

Uppryckningen kan bara komma genom
unghästarna . " Den raka vägen heter
»träninq av tvåårinqar »."
I nästa stycke heter det " Samtidigt
som världens fysiologer talar om den
oerhörda betydelsen av tidig träning,
har svensk travsport gått rakt motsatt
väg ," Detta exemplifieras genom att
det i Frankrike startade 800 tvååringar
1978, att i Västtyskiand har många
avelshingstar samma startprocent för
sina tvååringar som svenska hingstar
för sina treåringar. I Italien där tvååringar
tr nas mycket hårt är startprocenten
för treåringar nästan dubbelt så hög
som i Sveri ge.

Vidare påtalas det viktiga avelsurvalet,
det kräver tidig träning och tävlin g
enligt Red Mile. " De hingstar som inte
hävdar sig på banorna som unghästar
(ofta tvååringar) hör mycket sällan till
de positiva förärvarna."

Det är dock inte ett ohämmat och
okontrollerat träningsförfarande Red
Mile efterlyser. Han delar uppfattningen
att vissa veterinärkontroller ska göras
på unghästar i träning för att man
tidigt skall kunna upptäcka svaga individer.

Banveterinärerna är emot

Svensk Veterinärtidning (SVT) redovisar i sin artikel
att femton individuella svar inkommit. därutöver har banveterln är
kornrmitten lämnat egna synpunkter
i en särskild skrivelse.
Nio av de banveterinärer som svarat
individuellt anser att start med hästar
yngre än tre år bör helt för bjudas. Det
heter i kommentarerna att tvåår ingen
inte är mogen för de fysiska och spykiska
påfrestningar som tävland et innebär.
Sex veterinärer menar att man kan starta
yngre hästar än tre år om de står
under veterinär kontroll och att veterinären
ger sitt medgivande till en start
som tvååring .

Är 2-åringsloppen den uppryckning
som behövs för att öka kvaliteten
på hästmaterialet? Eller bör man totalförbjuda 2-årsstarterna?
Å ena sidan vill trav- och galoppfolket få fram sina unga hästar,
å den andra sidan menar banveterinärerna att detta är förkastligt.
Borde man inte lyssna på den veterinära expertisen, i alla fall?


Ingen av de tillfrågade banveterinärerna vill
att man ska släppa två ringstarterna fria .
Banveterinärkommitten förordar en
generellt förbud mot tvåårslopp " då
alltför många unghästar för alltid får sin
karriär spolierad genom forcerad träning för tidig
start.
Den unga hastens skelett och ledgångar är ofta inte
anpassade för de påfrestningar som hård
tvåårsträning innebär."

När det gäller galopphästar anser
man att fullbloden utvecklas tidigare
vilket dock inte innebär att man accepterar
tvååringslöp utan reservationer.
Kommitten efterlyser obligatorisk veterinärbesiktning
före igångsättande av träning till tvåårslöp
samt en kontinuerlig besiktning under hela tvåårssäsongen.

Vem bör man lita till?

För att göra tvååringsloppen mindre
attraktiva föreslår man att det inte
skrivs ut några tvååringslopp före den 1juli.
Detta ska kombineras med en maximering
av prissummorna i dessa lopp
och ett slopande av de träningsbelopp
som AtG utbetalar för hästar i tvåårsträning.

Banveterinärkommitten föreslår en
totalt startförbud för tvååriga travhästar
samt att tidgränsen för treåringslopp
sättes tidigast 1 mars.
Att meningarna går vitt isär omlämpligheten
av tidig träninq är ju klart. Vem
som har rätt är också svårt att säga, den
veterinära expertisen eller den kunnige i travsport?
Jael Waern

Artikeln är från tidningen HÄSTEN 3/79

  • Comments(0)//blogg.kallblodstam.se/#post276

Travsport 1923

Historia i årtalPosted by Annika Thu, July 18, 2013 20:57:14
Denna artikel är skriven från år 1923

Årets evenemang inom Sveriges travsport har varit
totalisatorns återinförande på våra banor. Tack vare
densamma kunde å Jägersrobanan invid Malmö avhållas
två meetings om tre dagar vardera, Det för ändamålet
nybildade Skånska travsällskapet hade i ett avseende
åtminstone tur vid starten, och det var, att trots den
regniga sommaren deras tävlinasdagar gynnades av ett
gott väder. Publikirekvensen var under första meetings
i juli nog så ringa, kanske till en viss del beroende på
för liten reklam. Under andra meetinget var den bättre
och visade dag för dag tendens till ökning och ett liv-
ligare deltagande i totalisatorsspelet.

Tävlingsarrangemangen voro i alla avseenden förstklassiga,
och det hela gick som ett urverk och lände
arrangörerna, i första hand byggmästare Muller, som
även iklätt sig den ekonomiska risken, till all heder.

Från hästägarnes sida visades ock ett livligt intresse
för tävlingarna, i det anmälningarna till juli-meetinget
uppgingo till 40-talet, till höstmeetinget till över 60.

Upp-Sverige var i båda meetingen väl representerat
både med varm- och kallblodiga av vardera inemot tiotalet.
Främsta platsen intogs helt naturligt av Stall Muller, Malmö,
sOm förde i elden ett flertal av sina mycket förnäma travarkoryféer.

Stallet disponerar ju f. n. över ett stort antal både tävlings,
och avelshästar av sådan klas,. att maken f. n. ej kan
uppletas inom Europa. Främst i raden står Peter Pogue, med
det ej oförtjänta smeknamnet,»järnhästen».
Med sitt rekord,1.23.6 står han på den snabbaste platsen
i Skandinavien. Utom hans utmärkta exteriör,okuvliga och
enenriska gålust, och en hållbarhet, som låtit hans senor och
ledgångar gå klara genom alla strapatser, tyckes han ock besitta
betydande värde som fadershingst.

Hans son, Peter Pogue J:r fick i somras högsta bedömning,
på hingstutställning i Danmark på grund av sin härliga
exteriör och magnifika rörelser.

I Great Miss Bingham och Mrs Affleck (rek . 1:27 och 1:28)
har byggmästaren ett par förstklassiga både tävlingshästar
och avelsston, som vilken privatman eller kusk som helst
skulle bli stolt över, att få sätta som vagnshästar
för sitt ekipage. I Lee Axworthy J:r,
5-årig brun hingst - rek. 1:29 har han en lovande
ungdom, som med sin rena och eleganta trav gör all
heder åt sin fader, världschampionen Lee Axworthy
(rek. 1:58 på eng. mil = 1:13.6 per kilometer).

Bland de uppsvenska hästarner presenterades de
varmblodiga på ett lyckat sätt av tränaren lsidor Johanssons
stall. Av hans fem inackorderingar var Herr Silows -Zule »,
e. Baron Handspring u. Upset-stoet, Zulamit, den som gjorde bästa
lyckan. Under de sex meetlngsdagarne startade han 9 gånger,
och gick två gånger in som segrare. och blev ingen gång placerad
lägre än som trea . Med sin tid, 1:35.9 innehar han rekordet
för svenskfödda fyraåringar, så mycket mer bemärkansvärt,
som modern ju ej är av speciell travarras, utan ett vanligt
svenskt halvblodssto.

Stallkamraten Zarewitz lyckades även
förutom placeringen hemföra tvenne segrar och har så
äntligen under en förnuftig träning, skötsel och körning
fått visa huru travaraveln kan framalstra inte bara
snabbhet utan stålhård konstilution, oslitliga benlemmar
och outtröttbar energi. Hans rekord är 1.38.

Ännu en från Herr Johanssons träningsstall hemtog
två första pris, nämligen unghingsten Sovjet e. Bingen W.
undan Carola, tillhörig Herr Carl Fredriksson, Skövde.
Med sin rena och korrekta aktion inger han goda förhoppningar
om att göra sina föräldrar heder.

Bland de kallblodlga var det under juli-meetinget i
synnerhet Tunahingsten Primus, som utmärkte sig,
i det att han vann ej mindre än tre segrar.
-Härligt med gammal historia!!smiley

Lägger in en bild på Wauthi också



  • Comments(0)//blogg.kallblodstam.se/#post275

Importer förr

Historia i årtalPosted by Annika Thu, June 27, 2013 18:08:12
Den här berättelsen handlar om varmblodet Voltite
men jag tycker den har en historisk innebörd för flera raser


På morgonen den 30:e december 1945 anlände Messrs.
Moore & McCormacks "Dalton Victory" till Göteborg.
Speciellt i göteborgska travkretsar var båtens ankomst motsedd
med spänning.
På grund av mycket ogynnsamt väder var hon ett par dagar försenad.
Hade hon dröjt ytterligare 40 timmar, så hade hon anlänt försent.

Tränare Ragnar Thorngren hade efter ett mycket långdraget
behandlande av hans ansökan fått importlicens på åtta amerikanska
travare, och av förhandsmeddelanden visste man om, att
han befann siq ombord med sex hästar, en hingst och tre fölston,
av vilka två hade stoföl vid sidan. Det var närmast med tanke
på dessa föl, som tiden oroväckande närmade sig årsskiftets kritiska
klockslag. Som sagt, endast 40 timmar senare, och de två
fölen skulle inte kunnat komma i åtnjutande av mockinländarnas
fördelar på svenska travbanor. "Dalton Victory" erbjöd den sista
chansen for att nå det målet, och det blev en "race against time"
och en strid mot det onda vädrets raseri.

När båten lagt till vid den anvisade kajplatsen i Lindholmshamnen,
kunde man se, att "segerbåten" hade haft "a hell of a time",
som den baltfödde boatswainen uttrvckte saken.
Av babords lejdare fanns bara några fragmentariska lämningar kvar,
och samma sidas aktre räddningsflotte hade också gått all
världens väg. Reling och stöttor var knäckta eller krökta på sina
håll. På akterdäck kunde man se något, som liknade ett kull
fallet skjul, och bakom "treans lucka" var ett virrvarr av
sönderslagna tunnor och metallfat samt en massa annan bråte.

Väl ombord kunde man konstatera den verkliga forödelsens
styggelse. Bilderna talar kanske bättre än ord. Tänk bara,
att detta sönderslagna skjul har varit ett stall för sex värdefulla
travare! Och interiörbilden. Ibland dessa knäckta sparrar och
bjälkar och söndersplittrade bräder låg hästarna kullslagna!

Ragnar Thorngren egen berättelse av händelsen:

- Ett herrans oväder har det varit hela resan, säger den sympatiske
tränaren, men jäkligare än dagarna före jul har jag svårt
för att tänka mig en storm på havet. Gång på gång slog vågorna
över båten, som skälvde och darrade i de våldsamma gastkramningarna.

Här på akterdäck fanns det fat med fomalin, som
slets loss från sina surrningar, och när sjön slog över, och det
stundtals var över en meter högt med vatten på däck, så slungades
dessa fat omkring i krängningarna och krossades.
Innan däcket hunnit att bli renspolat igen av nya sjöar, var det omöjligt
att uthärda den kvävande lukten. Hästarna, och i all synnerhet
Voltite,blev fullkomligt vilda av förtvivlan. Fodret hade givetvis
också blivit genomdränkt av den stinkande vätskan och var
därefter obrukbart.

Dagen före julafton, då jag just öppnat dörren till stallet, kom
ny sjö och bröt över båten. Dörren slog igen och träffade mig i
i ryggen så jag slungades medvetslös i däck, vilket ögonblicket
efterAt stod helt under vatten. Hur jag kom in i min hytt, vet
jag inte, och att jag över huvud taget klarade mig, är ett under.

Där låg jag sedan på min koj, så gott som oförmögen att röra
mig. På julaftons morgon - det måste ha varit vid 4-tiden -
kom en av besättningen in och talade om, att hela stallet hade
krossats av sjöarna. Med nöd och näppe kunde jag kravla mig
ur kojen och tog mig ut på däck. Det var inte mycket man
kunde se i den becksvartan natten, men av enstaka stönanden och
bullret av de kullfallna hästarna, som frörsökte att komma loss
ur spillrorna, kunde man förstå att åtminstone några av dem var
vid liv.
Det hela föreföll så overkligt, att man faktiskt hade svårt för
att till fullo fatta katastrofens omfattning. Långt mindre kunde
man forma sig en klar tanke, hur man skulle bispringa de nöd
ställda djuren, om nu över huvud taget räddning var möjlig
"Throw the whole damned thing overboard", hörde jag skepparen
säga till en av sina officerare. och när jag nu förstod, att de
gällde att rädda livet på mina hästar på mer än ett sätt, så blev
det i varje fall liv i mig på nytt.

Jag fick fatt på "bossen". Vi hade förresten redan blivit mycke
goda vänner. Han hade varit mig behjälplig med skötseln av
hästarna, och jag sade till honom rakt på sak: "Du får bra betalt
om du kan klara fram hästarna ur den där bråten". - "All-right",
sa' han, I'll try!"

Han purrade några av besättningen, och på en kort stund hade
dom riggat upp belysning och fått fram block och tåg och annat
tackel. Besättningen på de amerikanska båtarna är alltid mycket
blandad, men som regel finns det ett stort antal svensk-, norsk eller
danskättlingar bland dem. Att det fanns vikingablod i
ådrorna på de grabbar, som på julaftons morgon räddade sex
hästars liv mitt ute på Atlanten. som sjöd som en häxkittel, det
är säkert.

Det var inte lönt. att be dem vara försiktiga i sitt arbete, för
det fanns bara ett sätt att utföra det. Där fanns det ett ben!
Där ett huvud! Vad man först fick fatt på, slogs det en slinga
om, och med det väl förankrade tacklet halades den ena hästen
fram efter 'den andra. Där kom först Southern Flax och Merit
Girl, de två fölen, som stått närmast den förliga dörren, och så
följde Southland, Merwynna och Frances Bacon. de tre fölstona.
samtliga dräktiga, och sist Voltite. Var skulle man göra av
hästarna, när man väl fått fram dem? Utan att tillfråga befälet,
tog man helt enkelt och .drog in det första fölet i den knappt
meterbreda "allewayn" - korridoren - mellan hytterna på babordsidan,
och efter hand som man fick loss djuren, så försvann
de i tur och ordning in i det säkerligen mest provisoriska stall,
som funnits på en av Mr.Keysers seriebyggda Libertybåtar.

Någon stor öppning hade hästarna inte att gå igenom, och under
normala förhållanden skulle man nog haft rätt så besvärligt att få
dem att frivilligt gå in, men hästarna tycktes instinktivt förstå,
att här var räddningen från de rasande elementen, och de accepterade
på sitt sätt sjöfolkets oskrivna lag, att vid sjönöd får man
göra det bästa möjliga av den dåliga situationen. och det gäller
att rädda. vad som räddas kan.

Det föreföll mig fantastiskt, att hästarna, när de väl halats
fram ur det kullslagna skjulet, hade benen i behåll. Någon noggrann
undersökning kunde man ju inte göra, men i varje fall
kunde man inte upptäcka några allvarliga skavanker på något av
djuren. Skrubbsår och kontusioner fanns det på dem alla, men
inte vad man skulle kunna kalla svårare blessyrer, och det är ju
onekligen ganska fenomenalt, då man tänker på, att de halats
fram och släpats genom sådan bråte med utstickande spikar och
spjutvassa träsplitor.

Varmt och skönt fick hästarna det i "alleywayn", och det var
nog på sitt sätt deras räddning efter de strapatser, de fått genomgå,
men med födan var det skralt. Allt foder hade sköljts överbord
eller blivit förstört av formalinen. och de fyra sista dagarna av
resan fick de bara några morötter eller brödbitar, som kocken
tyckte han kunde undvara. I höjd med Skottland fick vi kontak
med en annan båt, som hade en stor hästlast ombord, destinerad
till Polen. Ett stort antal av dessa djur hade dött, och som det
då borde funnits en del foder till övers. så tycker man, att jag
skulle kunnat få köpa några balar hö. Men det blev avslag.


Det var ursprungligen tränare Thorngrens avsikt att grunda ett
stuteri med den uppsättning hästar, han införde från Amerika
1945. Den planen har likväl inte kunnat fullföljas, och samtliga
hästar har försålts. Byggmästare G. Kvist, Malmö, ägare till
Vittsjö stuteri, övertog lejonparten av hästarna, nämligen hingsten
Voltite och de tre fölstona, samt direktör Nils Bengtsson, Fortuna,
Kvarnby, de två fölen.
Voltite och R. Thorngren

1945 års amerikaimporter var de följande:

Voltite, 3 ar, brun hingst, e. Volomite och Ruih's Baby, e. Mr.
Mc Elwyn, mormoder Ruth M, Chenault, e. Peter Chenault. Rekordt
2.04 3/4, satt 1945. Vinstsumma i Amerika 6.292.23 dollar.

Soulhlond, 11 år, brunt sto, e. Volomite och Arbutus, e. Guy
Axworthy, mormoder Mabel Trask, e. Peter the Great. Rekord
2.03 1/2.

Merwynna, 7 år, fux sto, e. Scotland och Lady Ethelwyn, e. Guy~
Axworthy, morrmoder Widow l\Iaggie, e. Peter the Great. Rekord
2.04 3/4.

Frances Bacon. 10 år, fux sto, e. Volomite och Friscotanna, e.
San Francisco. Mormoder Cazotanna, e. Walnut Hall. Rekord 2.05.

Sothern Flax, årsföl, e. Athlone Flaxery Guy och Southland,

Merit Girl. årsföl, e. Calumet Eblis och Merwynna,

  • Comments(2)//blogg.kallblodstam.se/#post255

Solvallas historia

Historia i årtalPosted by Annika Tue, June 18, 2013 15:15:45
På Solvallas mark betade en gång kossor i lugn och ro.
Idag finns där Nordens största travbana.


Dess existens började år 1927 av stor vilja och kraft till att röja
travmark vid Bällsta. Totoförhållandena var inte den bästa liksom
den ekonomiska situationen samt Stockholmarnas ljumma
intresse för travsport.

Brunnsviken hade ju redan sitt med den isiga sjöytan men det
fanns några "gubar" som tyckte att det inte räckte till längre.
Eldsjälar som Greve Carl Bonde, Karl Eriksson, C.L. Muller, G. Tamm
m.fl. fick fart på bygget av en landbana. Solvalla började formas.
Vintern 1931. Ordförande Carl Bonde och vice ordförandeAxel Pålman under
firandet av 30 år för Stockholms Travsällskap.

Solvalla år 1927. Det lånades in några tototält från Brunnsviken
Prins av Balder vinner överlägset i invigningsloppet 1927

Lindarängen var föremål för travsport på tidiga 1900-talet,
landtävlingar ordnades 2, 5 och 9 september 1906 men stupade
i huvudsak på totalisatorförbudet år 1898, och Svenska Travsällskapet
Förlagsaktiebolag fick kännas vid svidande förluster.
Ytterligare ett försök att anordna tävlingar på Lindarängen gjordes
följande år, men det ekonomiska resultatet var, tyvärr, lika magert,
för att inte säga katastrofal, och Svenska Travsällskapet fick ge upp.
20 år senare nybildades Stockholms travsällskap och var
i stånd att förverkliga "landbanedrömmen" på området Solvalla.

Totalisatorförbudet upphävdes 1923 och tack vare det kunde
travsporten gå runt ekonomiskt.

1927 fanns en artikel i Dagens Nyheter om Solvallas invigning.
"Det var sol och fest över Solvallabanans premiär på söndagen.
Allt vad landet har av stortravare hade stämt möte där, och
även Finland och Norge voro representerade. 5000 åskådare
hade sökt sig till banan, för att få sig till livs en rad spännande lopp
och för att spela på totalisatorn, där omsättning för dagen blev 65 707:-"


DN:s sportjournalist skriver även i tidningen:
"Loppen blevo intressanta och rätt spännande i ett par fall,
men inga höga oss stimulerade spelarintresset den första dagen.
Favoriterna gingo i mål och gåvo inte mycket. Endast en löpning
uppstod litet förvirring genom kullkörning, som såg ganska hotande ut.
Det var Vanja och Zarevitz, vilkas ekipage kolliderade i full fart.
Hästar och sulkys försvunno i ett dammoln och under tiden
passade en annan springare på att susa i mål. De störtade hästarna
voro favoriter och kostade nog sina gynnare vackra slantar."


Solvalla liknade inte mycket första sommaren 1927.
Restaurangen var fortfarande ett okänt projekt.
2 stora tält hyrda av en maskinfirma fick duga som öl och muntration
i form av en åttamannaorkester.
Förmodligen trivdes man hjärtligt. Travsporten bjuder på spänning,
underhållning i första klass, fart och fläkt.Pressvisning år 1928. Tältet visar dåtidens restaurang och
plattan den s.k. musikpaviljongen


Den nuvarande restaurang fick sin första skepnad 1930.
Detta var under en tid då Funkisstilen var på mode.
En annan nymodighet som köptes in var en högtalaranläggning
under en Funkisutställning.
Styrelsen bjöds in för att testa mikrofonen och Axel Pålman
nappade modigt och hans dånande militäriska röst fick de andra
att nappa på kroken.
Skaparen var en holländsk man vid namn Philip och utrustningen
köptes för 12.000:-
Det sägs att den var första av sitt slag i hela världen.
Dock fick åttamannaorkestern packa ner sitt bleckhorn för alltid.

Restaurangens andra plats tillkom 1932 och den 3:e 1934.
Läktaren på gamla 3:e plats restes 1937.

Läktaren i upploppskurvan 2 år senare.
De runda totalisatorhusen härstammar från 1929.
Allt i regi av arkitekt Anders Hedlblom.
Restaurangen nyinvigdes år 1960.
Solvalla år 1933. I backen restes senare restaurangen.Solvalla 1963. Restaurangen är rest.

"The show must go on".
Det finns dagar som riktigt ställt till det med avbrutna tävlingar.
Under 50-talet kom det så mycket snö efter en storm under
lördagsnatten att varken plogar eller skrapor fick ordning på banan.
Under 40-talet låg en dimma så tät att publik på 3:e rad inte ens
såg hästar och målgång.Solvalla en söndag i Januari år 1942. 32 minusgrader och en publik
på ca 14 pers som senare kröp in i värmen.

Solvallas Derby 1935. Banan dränktes och publik jagades in under skydd.
smiley

År 1935. Elektriskt ljus erbjöds varje lördag.

Vilka tider!smiley


  • Comments(0)//blogg.kallblodstam.se/#post246

Historia i årtal

Historia i årtalPosted by Annika Sun, May 12, 2013 15:33:31
Denna kommer att fyllas på hela tiden

1700
Arabhästen The Darley Arabian föds i den syriska öknen. Hingsten köps och importeras till England där han bland annat lämnade dåtidens stora galoppstjärna Flying Childers. Till The Darley Arabian kan man även härleda den amerikanska travhästens ursprung.

1778
Orlovtravarnas födelseår. Rasen är därmed den första hästras som medvetet specialiserats på trav. Orlovtravaren skapades av greve Alexis Crigorievitch Orlov Tschesmensky. Historien berättar att Orlov parade en arabhingst med ett stort, kraftigt sto. Deras son Polan tillfördes ett holländskt sto och hon födde Bars 1 år 1784, vilken räknas som grundhingst. Orlovtravaren var länge konkurrenskraftig, men kan i dag inte mäta sig i snabbhet med andra travtyper. I Ryssland finns alltjämt en stor population renrasiga orlovtravare. I Sverige fanns fram till 1980-talet ett visst inslag av orlovtravare. Här en bild på Torg som importerades från Sovjet 1961 och som var metis – en blandning mellan orlov och amerikansk travare. Torg var framgångsrik som tävlingshäst och i aveln med 192 avkommor i Sverige.

1780
Diomed vinner det allra första Derbyt (galopp) i England. Loppet som namngavs efter Edward Stanley, 12:e earlen av Derby (1752-1834), har anammats i de flesta av världens hästsportländer som det största och mest prestigeladdade loppet att vinna. Det var i England under den här perioden som den moderna hästkapplöpningen började utvecklas. Uttrycket Derby har även lånats av andra sporter som fotboll (till exempel Derbyt mellan Djurgården och AIK).

1788
Fullblodshingsten Messenger med galoppens alla tre grundhingstar i sin stamtavla importeras från England till USA. Messenger var en avelshingst som lämnade många framgångsrika galopphästar, men även hästar med goda travanlag som överglänste samtida travare i aktion och snabbhet. Messenger blev den första betydelsefulla grundhingsten i det som skulle utvecklas till den amerikanska travhästen.

1820

Fuxhingsten Slepner Varg föds. Ägaren till honom var Jacob Meyer som var en stor hjälpande hand för travsporten.
Sleipner Varg såldes till Sverige 1929.
Han var av ren norsk härkomst från Gudbrandsdalen.
Den 15 mars 1829 sprang han 1609 m på kilometertiden 1.37.6.
1832

Den första offentliga travkörningen i Kristiania ägde rum. Premiekörningen i Björvika vanns av Forsethblåen. En gråblå valack som tillhörde N.O Forseth.
Han blev senare sålt och bytte namn till Tofteblåen.
1834

Jacob Meyer åker till England och tar med sig hem fullblodshingsten Odin efter Partisian xx född 1830. Odin verkade i Norge från 1834 till 1842. Han betäcktes med 4 ston däribland Lysebruna som sedan fick avkomman Huseby Odin.
Han blev sedan far till Segelstadhingsten som köptes in till Tofte.

1836

Fransk travsports första officiella tävlingar äger rum i Cherbourg. År 1864 bildas det franska travförbundet. Frankrike tävlar med en egen ”travras” som utgår från främst fullblod och den egna vagns- och arbetshästen anglonormanden samt något orlovblod. I dag är den franska travaren mycket uppblandad med den amerikanska travaren och genetiskt finns ingen grund att hävda att den franska travaren är en egen ras.

1849
Hambletonian föds i USA. Hans farfars far är Messenger och morfar är den berömde engelske Norfolk-travaren (vagnshäst) Bellfounder. Hambletonian tävlade aldrig men är ”alla amerikanska travares stamfar”. Hambletonian fick cirka 1 300 avkommor och hans blod finns i så gott som varje travhäst i Sverige. 1926 instiftas Hambletonian Stakes till minne av hingsten och det är i dag USA:s största lopp.


Segelstadhingsten betäckte ett kråksvart sto på Korsvol (mor till Tofte) och 1849 föddes den berömde Veikle Balder 4:e generation efter Odin.
1862 blir han köpt av staten som förste säterhingst.

Veikle Balder har haft stor betydelse för både Dölen och Nordsvenska aveln.

Södra dalarnas Hästvänner bildas för att motverka den planlösa korsningsaveln.

1860

Stiftelsen Selskabet til den norske Hesteraces Forädling kommer till och arrangerar sin första premiekörning i Sognsvannet i Aker 9 februari. Banan var 627 meter och segrare blev Toftebrun, en valack som ägdes av Iver Tofte, Dovre.
1863

Körning på Östensjövannet med bl.a.hästarna Sleipner, svarta stoet Sylfiden och Margit, en mörkbrunt sto. Mest omtalad under 50-60-talet var Tofterauden.
En röd valack med glimrande auktion och uthållighet.

1865

Totalisatorn uppfinns av Joseph Oller (1839 – 1922) i Frankrike. Ollers uppfinning kallades för Pari Mutuel, som kan översättas till ”oss emellan”, och därifrån har det franska spelbolaget PMU tagit sitt namn (Pari Mutuel Urbain). Pari Mutuel blev snabbt en stor succé och förstatligades 1891 (ett monopol som under 2010 börjar uppluckras).

1865 köptes arabhingsten Mazarin in av Selskabet til den Norske Hesteraces foradling från Backaskogs Kungsgård i Skåne. Denne hade gråskimmeln Mustapha (bild) som både far och morfar.

Han blev bl.a morfar till Sletnerbrun D268
och finns också i morsstammen till
Texas II
f.1920.

Denna linje finner man i kända norska ston som Sylfidtexa och Thoralill.
Myllargutten, Texas Jan och Tormon är således ättlingar till Mazarin.

Sletnerbrun
är nämligen, sägs det, morfar till Värmlands Pålle (bild).
1870

Den första travtävlingen genomförs i samband med kapplöpningarna på Ladugårdsgärde. Den vanns av norska hingsten Balder.
1875

Det Norske Travselskap blev stiftat den 4 februari.

1879

The standardbred; John Wallace etablerar travhästens ”standard” och därför kallas den amerikanska travaren för standardbred. Svensk travsport (varmblod)
är nästan helt uppbyggd av amerikanska travare.


De Norska Selskabet for Kapkjörning i Trav ansöker om att få bygga en travbana på Etterstad. Den blev 1122 meter lång och 10 meter bred.
1880

Första starten 27 juni på den nya banan i Etterstad kneps av Kvik på tiden 3.08.5.
Kvik var född 1875 och var 154 hög.
Uppfödare var L.S Moseby i Rödenes.
Far var Palle och mor Nordenstjernen.
1892 fick Kvik sluta sina dagar p.g.a. cancer. Sista tiden stod han hos lensman Galteland i Evje.
1881
Stoet Yrsa (f. 1881) var en av sin tids mest omtalade travhästar i Sverige.
Hon var uppfödd av en kolare som hette Lindroth. Köptes av vinhandlare J.O. Andersson. Den 24 februari 1892 var den stortrav i Lindesberg och Yrsa mötte och slog utmanaren Pio från Ljusdal med ungefär sex sekunder. Yrsa var en stjärna på banan och tog även ett par vinster i Kristiania (Oslo) och tävlade i Köpenhamn, men förstås mest hemma. Som till exempel på Brunnsviken där Yrsa 1888 travade sex engelska mil (nästan 10 km) på 21 minuter och 13 sekunder. Yrsa hade länge en skötare som hette Lindgren. Han blev sjuk och skrev ett testamente, där Yrsa skulle garanteras bröd och socker. Så blev det inte. Lindgren frisknade till medan Yrsa avled någonstans runt 1904-1905.



1882

12 februari kördes då i Norges historias längsta löp som var 3200 meter.
Även denn vanns av Kvik. Snart efter ökades längden till 4000 meter och Kvik tog även den distansen på tiden 1.49.7.

Wermlands trafvares sällskap bildas i Arvika.

1883


Den första travtävlingen körs på Kyrksjöns is vid Arvika av Wermländska sällskapet. 45 häster deltog. Endast 2 lopp kördes. Den första vanns av 5-åriga stoet Brunan.
Det andra loppet vanns av 7-åriga stoet Agda


Jemtlands Travkörningssällskap bildas i Östersund.

Pga dålig is kunde man inte genomföra tävlingar förrän i mars men den första elliptiska banan lades ut mellan Haga och Frescati. Omkretsen var en engelsk mil.
1884

27 februari arrangerades det första Skandinaviska löpet med hästar från Sverige, Norge, Finland och Danmark på Norra Brunnsviken

De 2 första loppen vanns av finska hästar. Toimé (bild) och Oivo. Det tredje loppet vanns av Venus. Endast ett valmblod var med. Orloffhingsten Melikoff. Annars var det bara kallblod.
Efter det bildade man Allmänna Svenska Travklubben med ändamål att utbilda en inhemsk stam av körhästar med goda egenskaper och även representera uthållighet snabbhet och vara arbetskraftig.

1885



1886

Brunnsviken håller 2 tävlingsdagar mot tidigare bara en. Man uppförde även en läktare och ordnat extratåg från Riddarholmens hållplats till Järva.

Linde travklubb bildas
1887

Tävlingarna på Brunnsviken fick helt ställas in pga för dåliga isförhållanden. Allmänna Travklubbens verksamhet började kulminera.
1888

Travtävlingarna kunde återupptas men prissummorna hade reducerats kraftigt och man ville inte ha med de finska hästarna för att de ansågs för farliga mot de svenska och norska. Det gick dåligt och Svenska Travklubben slutade som arrangörer.
1889



1890

Axel Pålman övertar ledningen på Linde travklubb och blir med sitt sällskap de som kom att leda utvecklingen av hela landets travsport.
Under detta år bildades sedan flera travklubbar över hela landet
1891



1892

Göteborgs travklubb bildas. De drev en betydligt större linje än de andra samtida klubbarna. De stimulerade via import förstklassigt hästmaterial. Banorna var aldrig på is utan var uteslutande under sommartid på kapplöpningsbanan i Partille.

Här kunde vi även se den berömda norska valacken Alf. Även tidigare kallad Brunen.
Han var född i Alfstad 1881. Både på hans mor och fars sida fanns starkt band till Veikle Balder. Han såldes till Göteborg som 11-åring.
Det blev Alf som tog Kviks gamla rekord med tiden 1.42.0. Den tiden stod sig sedan i hela 32 år. Som 18-åring slog han även orlovtravare och amerikanska travare på en 3000 metersbana i Skövde.
1893

Första utgivningen av Kalender för svensk travsport ges ut av Pålman och fortsätter så ända fram till 1929 då den övertogs av Svenska travsportens centralförbund. (STC)
1894



1895



1896

Första Jacob Meyer-löpet går av stapeln den 9 februari och vinns av Lonna (bild) född 1888 efter Mundgjel G202. Mor var Lydia.
Trygg T4 var favorit men blev slagen med en sekund. Lonna vann på tiden 3.35.2. Kilometertid 1.47.6. Distansen var 2000 meter. En annan som var med var
King Tom
-dottern Dua .
Hon blev 4:a men tog pokalen året efter.
1897

King Tom-dottern Dua vinner Jacob Meyer löpet som blir det andra i historien.
Distans 2000 meter och tiden blev 3.35.8. Kilometertid 1.47.9.
2:a blir stoet Lonna som ägdes av
I.P. Slotnaes i Langesund.

Dua var född 1889 och mor var Kaja och ägdes av W.Authen, Vestby.
1898

I slutet av 1880-talet, då totalistorn infördes blev arrangörerna åtalade för hasardspel som då var förbjudet. Högsta domstolen frikände dock det hela 1898.
Trots detta hävdes ändå inte förbudet förrän maj 1923.

Vinnare av Jacob Meyer löpet detta år blir King Tom-dottern Nancy f. 1891 undan Dokka. Distans 2000 m. Tid: 3.43.2. Kilometertid: 1.51.6.
1899

King Tom-sonen Tom f. 1892, vinner Jacob Meyer-löpet.
Distans 2000 m. Tid: 3.37.2. Kilometertid: 1.48.6.
1900

Granhild T31 f.1895 , vinner Jacob Meyer-löpet. Far: Grane G501 Mor: Fjaera
Distans 1000 m. Tid: 2.03. Kilometertid: 2.03.
1901

Hildur T36 f. 1896, vinner Jacob Meyer-löpet. Far: Dale Gudbrand G446 Mor: Kora T4. Distans 1000 m. Tid: 1.54.8. Kilometertid: 1.54.8.
1902


1903

Hingstuppfödningsanstalten Wången började sin verksamhet

Kim f. 1892, vinner Jacob Meyer-löpet. Far: Sletnerbrun G268 Mor: Östlandsjenta
Distans 1000 m. Tid: 1.47.4. Kilometertid: 1.47.4.
1904



1905



1906



1907
Jägersro invigs den 20 maj 1907 och är i dag Sveriges äldsta landbana. Mellan 1907 och 1913 anordnade Jägersro privat totalisator för medlemmar och den drevs av Föreningen till Skånska Hästavelens Höjande. Istrav körs på 45 olika platser i Sverige under året.

Hästarna i loppen handikappas genom tidstillägg, ett system med brister, som ibland påverkade segervilja och taktik. Det gällde att vinna på så dålig tid som möjligt för att undvika tillägg i kommande starter.



1908



1909

Första stamboken för Nordsvenska hästar ges ut.



1915
Penningbelastningssystem införs i stället för tidstillägg i loppen och på samma sätt klassas hästarna för det mesta än i dag. Prissumman avgör vilka lopp en häst kan tävla i och vilka förutsättningarna är för eventuella tillägg.

Band 1 i Nordsvensk stambok utkommer.

1917

Hingsten Lord 136 V vann 22 år gammal avelsloppet på 1500 meter med Oscar Nordqvist i sulkyn på Dunderängsviken i Sunne. Lord var född 1895 och fick sin första A-bokstav 1905.

Värmlandsstuteriet Norenberg startades av några avelsintresserade värmlänningar.
Till en början drevs det som ett vanligt stuteri men 1925 övergick man till uppfödning av nordsvenska avelshingstar.
1920

Forus travbana anläggs och 10 år senare 1930 startar första totokörningen.
1923

Totoförbudet upphävs och det blir fart på travet. Första permanenta travbanan var landningsbanan på Jägersro.
1924

Föreningen Nordsvenska Hästen bildas


1925
Svenska Trafsällskapet delas på Gösta Bergengrens förslag till Stockholms Travsällskap (Solvalla) och Svenska Trafsällskapet som centralorganisation.1929 ändras centralorganisationens namn till Svenska Travsportens Centralförbund (STC) på förslag av ryttmästaren D.J.G. von Platen.

STC, Centralförbundet bildas med förste ordförande greve Carl Bonde
1926
Premiär för travsportens första klassiska lopp, Svensk Uppfödningslöpning för tvååringar på Jägersro. Åren därpå följde Svenskt Trav-Kriterium och Svenskt Travderby. Grundare till insatslöpningarna var Christian Lauritz Müller.

1927
Solvalla invigs den 31 juli och tar snart över Brunnsvikens roll som huvudstadens travbana. Landets första stjärntravare Red Bon som varit en stor profil på istravet vinner 13 år gammal under premiärdagen ett lopp med sitt eget namn trots 90 meters tillägg.

1928
Svenskt Travderby körs för första gången på Jägersro och är det sista av de tre ursprungliga klassiska loppen. Första upplagorna av de tre klassiska loppen vanns av det danska ekipaget Ibrahim Pascha och Sophus Sörensen.


D.N.T. startar sin första totokörning på Bjerke.

Rogoland Travselskap A/S upprättas för att rädda Forus travbana
1930

Stor expansion sker. Permanenta landningsbanor presenteras på löpande band.
1931

Överste kammarjunkare Erland Boström tar över efter Carl Bonde på STC.
1932
Bergsåkers travbana i Sundsvall invigs som landets tredje bana. Över 5 000 besökare räknades in under premiären på midsommardagen. Initiativtagare var Gösta Bergengren.

STC upprättar födelseregister för varmblod och nordsvenska hästar samt övertar registrering av tävlingsdresser samtidigt som man samordnade licenser för professionella och amatörer.

Bergsåker i Sundsvall får sina permanenta tillstånd. Totobodarna från Sundsvallfjärden flyttades till Bergsåker.
1933

Restaurangen på Forus brinner ner och återuppbyggs året efter
1936

Åbyfältet i Mölndal, Färjestad, Årjäng i Värmland och i Östersund får sina permanenta tillstånd.
1934
Stjärntravaren Centaur (körsven Ivar Lundin) blev förste nordsvensken under drömgränsen 1.40 och vann samma år den första upplagan av Nordsvenskt Travmästerskap (Kallblods-SM).

Bausen får D.N.T:s pokal för årets bästa prestation på Forus.
1935
Premiär för banbelysning som möjliggjorde kvällstrav. Solvalla var först ut den 5 oktober 1935. Sedan dröjde det länge innan Åby följde den 17 september 1955 och Jägersro den 3 augusti 1957.

1936
Travsporten expanderar och banorna Färjestad, Åby, Östersund och Årjäng startar. Åby Stora Pris körs för första gången. Guy Montgomery P. (P.P. Nielsen) segrar.

1937

Den fyraårige amerikanske importen Bulwark premieras som avelshingst på Solvalla och uträttar sedan stordåd som tävlingshäst, men framförallt som avelshingst där han av många betraktas som ostraffbar


1938
Gävle invigs och blir landets åttonde bana.
STC ger ut det första bandet av Svensk Travstambok (varmblod)

Gävle får sina permanenta rättigheter och vi har nu 8 fasta banor i Sverige.
1939

Andra världskriget bryter ut och satte stopp för travets fortsatta succé.

10 september dör hastigt Erik Persson i hjärtattack i sulkyn på travbanan.
Erik och Tiger Brand var ofta på löpsedlarna och han har också betytt en hel del för uppkomsten av Värmlandsbanorna.
Erik Persson föddes 23 dec 1869 och tidigt började han att arbeta med hästar. Det sägs att han som 7-åring övertog en skoning från 2 karlar då hästen inte ville lyfta på fötterna.

Hästen fogade sig fint och skon kunde sättas dit utan problem.
Erik och Tiger Brand sätter rekord på Färjestad på tiden 1.38.2.

1939

Svenskt Mästerskap startar och premiärvinnaren heter Quart Axworthy med Sören Nordin.

1940
Familjen Nordins 40-åriga dominans i svensk travsport inleds på 1940-talet med pappa Ernst Johan (E.J.) och sönerna Gösta, Gunnar och Sören.

Typbesiktningsnämnden tillkommer på STC för att kontrollera nordsvenska hästarna då man misstänkte att varmare blod fanns i flera ådror.
1941
Big Noon är nationalhjälte och den förste folkkära travhästen i Sverige. Big Noon blev första svenskfödda häst under dåtidens drömgräns 1.20 med 1.19,4 i SM 1941.

Major Gösta Bergengren tar över skiftet på STC.

Tiger Brand avslutar sina dagar i en magåkomma endast 13 år gammal. Vid obduktion visas även att han har haft en halv fungerande lunga, trots sin prestation.

1942
Målkamera används första gången i Östersund den 17 maj 1942, därefter Åby 7 juli 1946, Jägersro 20 oktober 1946 och Solvalla 17 maj 1948.


1943
Algot Scott, Åby, tar sitt första allsvenska championat med 46 segrar och är herre på täppan i elva år, fram till 1953. Han blev även andre svenska kusk att ta 1 000 segrar vilket skedde 1956 med hästen Maria Roland.

1944
Travbanorna Umåker (Umeå) och Torpgärdan (Boden) invigs.
Östersunds Stora 4-åringslopp vinns detta premiärår av Bjurina med Olof Nordström i sulkyn. Loppet bytte namn till Svenskt Kallblodsderby 1991.

Den 9:e banan får sitt tillstånd. Torpgärdan i Boden.
1947

Den 10:e banan får sitt tillstånd. Umåker utanför Umeå.

1948
Travbanan i Visby (Skrubbs) invigs.

Totoskatten höjdes från 20 till 30 vilket medförde att Östersund fick slå igen på senhösten. Flera andra gjorde samma sak för att göra sin röst hörd och året efter upphävdes beslutet.
1949
Helge Solo (körsven Folke Hjalmarsson) blir första nordsvensk under 1.35.
Travbanorna i Örebro (Marieberg) och Lycksele invigs.


1950
Scotch Fez vinner Prix d'Amérique för Sören Nordin. Den första internationella storsegern för svensk travsport väcker stor uppståndelse.

Första loppet med målfoto på Bergsåker kördes 20 augusti.
1951
Fornaboda, travbanan i Lindesberg, invigs

1952
Solvalla firar 25-år och kör ett Jubileumslopp som tyske Permit vinner. Arrangemanget blir en succé och permanentas året efter under namnet Solvallas Internationella Elitlopp.
Travbanorna i Skellefteå och Solänget i Örnsköldsvik invigs.

Envoyén Christian Gunther tar över rodret på STC.
1953
Travet i Åmål invigs med sin 800-metersbana.
1954
Ryssgalan – en "landskamp" i trav körs mellan Sverige och Sovjet. Startgaloppören Gay Noon (Gunnar Nordin) dyker upp sista 100 och bragdvinner just som ryske Gibrid slagit klorna i svenska favoriten Frances Bulwark inför cirka 30 000 jublande åskådare på Solvalla.
Travbanan i Arvika kör sina första tävlingar.

Marieberg utanför Örebro får sina permanenta tillstånd.

1955
Fyra nya travbanor slår upp portarna i Sverige: Sundbyholm i Eskilstuna och Romme utanför Borlänge, Rättvik samt Bollnäs.

Skellefteå och Solänget får sina permanenta tillstånd.
1956
Travbanan Axevalla utanför Skara invigs.
1957
Hagmyren, travet vid Hudiksvall invigs.

1958
Jägersro blir först med autostart den 1 augusti 1958 med lånad bil från Danmark och först i Sverige med egen startbil den 8 november 1959.
Travbanan Dannero vid Kramfors invigs.
Årets Häst utses för första gången och valet faller på Earl Bulwark.

Första dopingfallet påträffas i svensk travsports historia på hästen Alpha.

Axelvalla får sitt permanenta tillstånd

Totoskatten höjdes från 20 till 25 vilket orsakade en tillbakagång på spel.
1959
V5-spelet introduceras i galoppen och blir en stor succé. Travet tar snart efter och Jägersro blir premiärbana den 15 november. Övriga travbanor följde snart efter. Dessförinnan var spelformerna, med något undantag, endast Vinnare och Plats.

1960
För första gången föddes över 1 000 varmblodsföl i Sverige.

1964
Nordsvenske Sabin (Stig Lindmark) börjar karriären 1964 och slutar 1975 med 182 segrar på 343 starter, vilket länge var svenskt segerrekord.

1965
Pluvier III med Gunnar Nordin vinner "VM-loppet" på Roosevelt Raceway i New York.

Elsa Best (Kjell Gunnarsson) bryter som första kallblod igenom 1.30-vallen genom att trava 1.28,7 med startbilens hjälp på Färjestad.

Stallspel upphör. Stallspel innebar att ett gemensamt odds räknades fram på hästar som startat från samma stall i samma lopp.

Travbanorna i Kalmar och Mantorp invigs.
1966
Uno Swed är en av Sveriges framgångsrikaste tränare med sju allsvenska kuskchampionat och 1966 blev han 7:e man att ta sig över drömgränsen på 1 000 segrar. Han blev också först med bedriften att vinna över 100 segrar under samma år (122 stycken 1961). Uno Swed med Färjestad som hemmabana tränade hästar som Rodney Key och Madison Avenue. Mycket känd är även Sweds insats som plantskola för blivande tränare. Sven Berggren, Bertil Rogell, Olle Elfstrand, Göran E Johansson och Roger Grundin är några exempel på välkända tränare som utbildats av Uno Swed. Uno Swed är utsedd till Travsportens Hedersman och har uppmärksammats med Kungliga sällskapet Pro Patrias guldmedalj 1995.

1967
Travbanan i Hoting har premiär.
STC inrättar Tränarpensionskassa.

1969
Travbanan i Halmstad invigs.

Svenska kallblodstravaren Ess Express föds och gör under sin långa och framgångsrika karriär 471 starter (135 segrar), vilket är svenskt rekord i antal lopp.

Premiär för Stochampionatet på Axevalla. Goldhook med Gösta Nordin toppade den första upplagan. Loppet är det största insatsloppet för fyraåriga ston.

Ett dopningslaboratorium som helt bekostats av travsporten invigs vid årsskiftet.

Blodtypning och frysmärkning av kallblod införs och möjliggör säker identifiering och därmed en fortsatt utveckling av rasen som sporthäst.

1970
Hugo Åbergs Memorial körs för första gången på Jägersro. Loppet vinns av Brogan med Per Olof Gustafsson.

1971
Cirro med Sören Nordin segrar i den första upplagan av Sprintermästaren på Halmstad. Loppet är i dag det största för fyraåriga hästar över kort distans.

1972
Lyon, tränad av Olle Elfstrand, blir första svenskfödda travhäst med över en miljon kronor i prissumma.
Stig Lindmark, Skellefteå, tar klivet in i 1 000-klubben. Stig Lindmark var länge Sveriges meste championkusk med fantastiska 64 titlar. Han är en av travets främsta ambassadörer och mest bekant bakom stjärnor som Sabin och Dun Bunter. Han utsågs till Travsportens Hedersman 2008.
Travbanan Ovalla i Oviken invigs.
1973
Ett stort märkesår för travet. Dart Hanover med Berndt Lindstedt skrällvinner Prix d'Amérique, Ego Boy med Ingemar Olofsson vinner det legendariska skiljeheatet mot Flower Child i Elitloppet och skapar travfeber. Stoet Sjunga Best är kallblodig segerstaplare av högsta klass.

Efter beslut i riksdagen bildas AB Trav och Galopp, ATG, bland annat för att etablera ett för hästsporten gemensamt rikstotospel. Det blir startskottet för en decentralisering av travsporten och en fantastisk ekonomisk och sportslig utveckling. Till ATGs vd utses Gert Lindberg.

Diskvalifikation för orent trav som länge varit ett gissel för travet ersätts med rapporteringssystem där hästar kan dömas till startförbud och veterinärundersökning.
1974
V65 startas med premiär på Solvalla den 18 augusti. Rodetto med Hans-Owe Sundberg blir historiska premiärvinnare. Den sista omgången för V65 som lördagsspel kördes på Mantorp den 23 oktober 1993

1976
Olle Goop tar sin 1 000:e seger med Guy Champo. Olle Goop är Sveriges genom tiderna segerrikaste kusk med över 6 600 triumfer och 10 allsvenska kuskchampionat, vilket ingen överträffat. Han har erövrat fenomenala 65 banchampionat – också det rekord. Olle har varit knuten till Västsverige och Åby och bland mängder av namnkunniga Goop-travare kan nämnas Limbo, Julle Tedson och Grades Singing.
1979
Det första Olympiatravet körs på Jägersro och loppet vinns av Pershing med Berndt Lindstedt.

Den gamla bandstarten med gummiband som spändes över banan och släpptes på startkommandot "kör" ersätts med ett startsystem med fotoceller.

Den första ATG-kliniken invigs i Kalmar. I dag drivs hästklinikerna, som är specialinriktade på hästsjukvård, på flera orter i Sverige, från Boden i norr till Jägersro i söder.

1980
Sören Nordin vinner sitt elfte svenska Travderby med Mustard.

Frysmärkning av travhästar införs.
1981
Jim Frick, Solvalla, passerar 29 år gammal 1 000 segrar som den yngste någonsin. Jim Frick har tagit fyra allsvenska kuskchampionat och håller tredjeplatsen i maratontabellen och närmar sig 5 000 segrar. Några av Fricks segerrikaste hästar är Narold Scotch, Hasse Bunter och Verner.

1982
Första spadtaget tas till Hästsportens Hus vid Solvalla.
1983
Det råder Legolas-feber. Det hinner bli 19 raka segrar från debuten innan sagohästen Legolas med Thomas Nilsson som tvåa får segerraden bruten av Ideal du Gazeau i VM-loppet på Roosevelt Raceway, New York.

Kallblodsstamboken delas i en sporthäst, kallblodstravaren, och en för den nordsvenska brukshästen.

Bo W Takter kröner sin storhetstid som tränare och kusk genom att på några veckor förvandla Micko Fripe till en överlägsen derbyvinnare. Takter gjorde sig känd med en lång rad förvandlingsnummer och dominerade under flera år på Jägersro tillsammans med sönerna Johnny och Jimmy.
1985
Meadow Road med Torbjörn Jansson vinner den dramatiska finalen i ett av de klassiska Elitloppen på Solvalla.

Big Spender med Berth Johansson toppar "dunderderbyt" på målfoto mot Mack the Knife och Stig H Johansson. Berth Johansson från Umeå började som amatör men sadlade om till proffstränare. Berth är mannen bakom stjärnor som till exempel Song Key, Al Joe och Gissle.

Avelsvärdering ersätter hingstpremiering.
Romeo Express med Åke J Eriksson segrar till oddset 1 648,80 vilket är det högsta vinnaroddset i svensk travsports historia. Det skedde på Umåker den 9 januari.

1986
Lars Lindberg från Bergsåker blir medlem i 1 000-klubben. Lindbergs segerrikaste hästar heter Amie Tiburona, Hootson och Indus.
1987
Callit med Karl O Johansson tar hem Roosevelt International i USA och hingsten blir den förste svenskfödde världsmästaren.

STC får huvudmannaskapet för avelsvärderingen.

STC startar i samarbete med landets hingstägare tävlingsserien Breeders' Crown som snabbt etableras som den sista viktiga uppgiften i tre- och fyraåringarnas storloppssäsong.

Dagens Dubbel är en ny populär spelform i travet och har premiär på Solvalla den 30 december.

Premiär för totomatspel i ATGs datoriserade ombudssystem. Under året ansluts 500 ATG-ombud utanför Posten och de utökas successivt till drygt 2 000. Posten upphörde som ATG-ombud 1991.

1988
Världsstjärnan Mack Lobell körd av John D Campbell vinner i överlägsen stil Elitloppet och köps sedan till Sverige av John-Erik Magnuson. Framgångarna fortsätter och det blir en ny elitloppsseger 1990, då med Thomas Nilsson i sulkyn.

På Boden den 22 juli slås rekordet avseende högsta platsoddset genom tiderna. Norska Vesle Lonna (Odd B. Ingbrigtsen) gav 3 003 kronor tillbaka per satsad platstia.

1990
Torbjörn Jansson segrar sig in i 1 000-klubben och tar en fast position på tio-i-topp bland kuskarna. Som tränare är han förknippad med Meadow Road, vinnare av Elitloppet och Statue of Liberty Trot på The Meadowlands, USA, 1985.

1991
Nationella Stiftelsen för Hästhållningens Främjande (NS) inrättas av ATG och LRF, bland annat för att stödja verksamheten vid riksanläggningarna Wången, Strömsholm och Flyinge. NS byter namn till Hästnäringens Nationella Stiftelse (HNS) år 2008.

1992
Kallblodet Verner med Jim Frick travar hem Elitkampen på Solvalla på rekordet 1.22,4ak och slår efter en tuff kamp norske Atom Vinter.

Åke Svanstedt från Bergsåker, och sedan 2002 på Axevalla, passerar 1 000 segrar och det är bara början på en karriär som leder till en position som en av de främsta travtränarna och tredje mestvinnande kusk. År 1998 tog han en av sina två allsvenska kuskchampionat och blev då första svenska kusk över 300 segrar med 307 fullträffar och 2004 och 2009 korades han till Sveriges tränarchampion. Svanstedts mest kända hästar är Zoogin, Gidde Palema och Torvald Palema.

Riks-V5 införs på Solvalla med stor framgång den 30 december 1992 och har sedan levt vidare under olika former som V54, V65 och V64.
1993
Svenska travdrottningen Queen L., körd av Stig H Johansson, skriver historia att som första svenskfödda häst vinna Prix d´Amérique efter en makalös forcering från kön.

Premiär för Kallblodskriteriet på Dannero och loppet vinns av Järvsöfuxen (Jan-Olof Persson).

Den 30 oktober ersätter V75 det stagnerade V65-spelet och den nya spelformen blir en omedelbar succé. Samtidigt introduceras snabbspelet Harry Boy och ett nytt TV-koncept ”Vinnare”. Första V75-loppet vinns av Copiad och Erik Berglöf.

Den 21 november vinner Ina Scot (körd av Kjell P Dahlström) 31:a raka segern, vilket är svenskt rekord för varmblod.
1994
Copiads stora säsong. Tillsammans med sin tränare Erik Berglöf besegrade han den amerikanske stjärnan Pine Chip i en legendarisk fight i Elitloppet. På sommaren slog Copiad världsrekord med 1.10,7a på sin hemmabana Färjestad.

Kallblodet Svinten gör sin sista säsong och facit från en lång karriär är totalt 103 segrar och en ställning som en av de bästa genom tiderna.

V3 har nypremiär den 13 juli på Solvalla.

1995
Ina Scot vinner Prix d’Amérique med Helen A Johansson i sulkyn. Helen är första kvinna som kört i loppet och hennes drömstyrning i "världens största lopp" röner stor uppmärksamhet. Ekipaget vinner även Italiens största lopp: Gran Premio delle Lotteria.
Copiad vinner sitt andra Elitlopp, men två veckor senare blir det tronskifte. Zoogin med Åke Svanstedt besegrar regelrätt Copiad i Östersund, blir etta i landet och är sedan travkung under tre år. Zoogin slutar som vinstrikaste svenska travare genom tiderna 1999 (25 346 330 kronor).

1996
Örjan Kihlström slutar som tränare 1996 och blir landets andra uttalade catchdriver efter Lennart Forsgren. Kihlström etablerar sig snabbt som en av de absolut främsta kuskarna och bildar framgångsrika team med topptränarna Stefan Hultman och Roger Walmann.

Premiär på internet för ATG och STC.

Travbanan i Vaggeryd har premiär.

1997
Travsporten belastas med en ny, högre skatt i ett avtal som träder i kraft 1997. Det som var 10,0 procent i skatt på omsättningen 1974 blir efter Anitra Steens utredning (1995) och saneringen av Statens finanser efterhand 11,5 procent eller ett av världens högsta och mer än dubbelt så hög som övriga nordiska länder. Avtalet slår hårt mot travsportens aktiva och travbanorna eftersom medlen till de aktiva minskar under 2000-talet trots spelökningar.

Veijo Heiskanen började sin karriär i hemlandet Finland, flyttade till Sverige och tar 1997 sin 1 000:e seger på svenska travbanor.

1998
ATG inleder försök med spel över internet, kallat Interbet. Under året inleds också möjligheten att spela över gränserna till de nordiska länderna.

1999
Spelet på hästar passerar 10 miljarder i omsättning.

2000
Det nya årtusendet startar med Victory Tilly som segrar i det mesta, bland annat i Elitloppet på nytt världsrekord 1.10,5a. Stig H Johansson slår alla tidigare rekord som tränare med över 43 miljoner kronor i prispengar.

2001
Trio, en spelform där det gäller att hitta de tre främsta hästarna i rätt ordningsföljd, körs för första gången vid lunchtid på Åby, 9 januari 2001. (Solvalla arrangerade Tiercé en kort period 1975).
Erik Adielsson är en av landets första uttalat specialiserade catchdrivers och tar sitt första allsvenska kuskchampionat med 295 segrar i Sverige under året.

2002
Victory Tilly med Stig H Johansson blir snabbaste travhäst genom tiderna när han vinner Nat Ray Trot på The Meadowlands på 1.08,9 (Pine Chip var tidigare rekordhållare med 1.09,0).

Olle Goop tar sitt 65:e banchampionat och passerar därmed Stig Lindmarks rekordnotering på 64.

2003
Järvsöfaks är världens främsta kallblod och tar 33 raka segrar. From Above som segrat i Kriteriet och Derbyt fullbordar sin unika trippel genom att som 5-åring vinna Elitloppet.
Landets 32:a travbana invigs i Tingsryd. Det är Sveriges första milebana (1609 meter).

ATG Live, spelombud med direktsända tävlingar, testas och införs sedan successivt runt om i Sverige.

2004
Gidde Palema regerar i Europa med totalseger i Grand Circuit. Hans tränare Åke Svanstedt knuffar ned Stig H Johansson som tränarchampion. Björn Goop är kuskchampion på 367 segrar – nytt svenskt rekord.

Tvilling (som är ett självvändande kombinationsspel) införs som spelform i travet med premiär på Solvalla, den 28 januari 2004.
Premiär för monté i modern svensk travsport. Norska ekipaget J.R.Bonanza med Liv Pedersen segrade på 1.16,2 över 2140 meter på Lindesberg den 5 juni. Tävlingsformen lockar snabbt över 600 nya ryttare att ta montélicens, de flesta av dem är tjejer.
2005
Järvsöfaks når 42 raka segrar vilket är världsrekord och slår på travbanan i Gävle även världsrekord för kallblod med 1.17,9a. (Norske Spikeld höll rekordet på 1.18,6a).

Sverige får en världsstjärna i monté. Västerbo Daylight segrar i några av de största montéloppen och travar världsrekord 1.11,1/2175 meter med voltstart på Vincennes.
Björn Goop slår ännu en gång nytt segerrekord och passerar som första man med sina 411 fullträffar 400-gränsen.
Stig H Johansson slutar tävlingsköra. Det blev totalt 6 222 segrar som kusk.

Internet blir allt viktigare som spelplats och försök inleds med direktsända travtävlingar på atg.se.

2006
Stefan Melander-tränade Gigant Neo slutar tvåa i Prix d'Amérique på Vincennes, men tilldöms senare segern sedan franske Jag de Bellouet som inkom som etta lämnat ett positivt dopningsprov.

V4 är ett nytt spel som införs på luncherna varje vardag.

STC inför en EU-anpassad frivillig avelsvärdering.

Going Kronos väljs till Årets Häst.

Såväl ettan som tvåan i Elitloppet, Jag de Bellouet och Lets Go, påvisas dopade och diskas. Segern går till Conny Nobell och Björn Goop.

Direktsända V75-tävlingar i tv lanseras.

Projektet Framtidens Travsport startas för att öka medlen till de aktiva och landar ibland annat ny tävlingsstruktur, nytt ekonomiskt fördelningssystem, ny banindelning och att Hästsportens Administrativa Center (HAC) startas
2007
Stoet Giant Diablo gör jättesensation när hon vinner på nya absoluta världsrekordet 1.08,5 på banan The Red Mile i Kentucky. Hon körs av lärlingen Johan Untersteiner och tränas av Roger Walmann. Mer svenskt i USA blev det i Hambletonian, där Adrian Chip (Robert Bergh) slutade tvåa.

2008
Commander Crowe passerade legendariska Legolas rekord i antal raka segrar från debuten på 19 triumfer. Commander Crowe kom upp i 23 raka.

Järvsöfaks slår Sabins allsvenska segerrekord på 182 och Alm Svartens världsrekord för kallblod på 183. Järvsöfaks lägger vid årsskiftet karriären på hyllan med totalt 201 segrar och 21 288 570 kronor intjänat på 234 starter.

Den statliga spelutredningen presenteras och är positiv till travet och ATGs ensamrätt till spel på hästar, men leder inte till någon proposition om en långsiktigt hållbar spelreglering.
2009
Åke Svanstedt passerar 5 000 segrar och har sitt livs framgångsrikaste säsong med Torvald Palema som topp och nytt allsvenskt rekord med 43,8 miljoner inkört till stallet. Samtidigt anklagas och döms han i tingsrätten för anstiftan till djurplågeri för att använt elektricitet mot hästar i träning. Året efter frias han på samtliga punkter av hovrätten.

Maharajah vinner överlägset såväl Svenskt Travderby som Grand Prix de l'U.E.T.

2010
En av travsportens största profiler, Jim Frick skadas så allvarligt i en olycka på Solvalla den 10 mars att han tvingas ge upp sin karriär. Jim Frick tog 5 002 segrar och 51 kuskchampionat. Hans största seger kom med Frej Nalan i derbyt 1989.

Två andra av landets främsta tömförare avslutar sina karriärer i sulkyn. Leif Berggren med 2 780 segrar bokförda och Lennart Forsgren som nådde 2 533 segrar.





  • Comments(0)//blogg.kallblodstam.se/#post242