Kallblodstambloggen

Kallblodstambloggen

Del 2 av forntida historier

StambokenPosted by Annika Tue, February 14, 2012 13:26:26
Lite mer historia!

Den första verkliga travorganisation, som kom till stånd i våra bygder, var Wermlands Trafvar-Sällskap som år 1882 bildades i Arvika Denna sammanslutning vilken som bekant ännu är i verksamhet, är vårt lands äldsta i sitt slag. Det är självfallet, att de travintresserade nordmarkingarna redan från första början skulle sympatisera med »Trafvar-Sällskapet» och understödja dess verksamhet. Vid dess årliga tävlingar på Kyrkviken höllo de sig alltid väl framme och lade vanligtvis beslag på brorslotten av priserna - såsom fallet förövrigt är allt fortfarande.

Emellertid ansågo nordmarkingarna det icke vara nog med en länsorganisation; de funno även en travsammanslutning för häradet vara önskvärd, och en sådan kom också till stånd redan år 1884. Initiativtagare till denna nordmarkens första travorganisation, som benämndes Nordmarks härads Trafsällskap, voro riksdagsmannen Olof Olsson, Mosstakan Järnskog, samt herr Nils Björnson i Backa, Silbodal, och Nils Andersson i Stommen, Karlanda - sedermera i Mohn, Gillberga. Det nya travsällskapet fick stor tillslutning från alla delar av häradet och anordnade under de närmast följande åren en rad lyckade tävlingar på olika platser i Nordmarken, i vilka även deltagare från grannlandet Norge förekommo, men efter några år upplöstes sällskapet - ingalunda på grund av bristande travsportintresse utan av helt andra orsaker.

Efter upplösandet av ovannämnda häradsorganisation dröjde det inte länge, förrän man litet varstans i nordmarkssocknarna började fundera på bildandet av mindre sådana, som man trodde skulle bli lättare att hålla samman. Början gjordes i Karlanda, där vid jultiden 1894 på initiativ av brödraparen Nils och Erik Gustafsson samt Axel 0. och Nils Eriksson i
Hämnäs utlystes en travtävling på Svalsjön.

Emanuel Persson i Liane var med sin Vippo en av det
värmländska mest fruktade konkurrenter




Trots en del motigheter kom tävlingen till stånd och blev mycket lyckad Detta blev upptakten till bildandet av Karlanda travklubb, som konstituerades på nyåret 1895 och vilken. som känt torde vara fortfarande existerar. Denna sockenklubb följdes snart i av sådana i flera andra nordmarkssocknar i ett par av dem fanns det en tid t. o. m. tvenne dylika klubbar. Dessa anordnade alla under vintern sina årliga tävlingar å isbana, och dessa följde vanligen slag, i regel strax på nyåret. Ägarna av mera framstående springare reste gärna från den ena tävlingen till den andra och deltogo i dem med större eller mindre framgång.

Det är i början av denna period, som den man,
vilken varit av större betydelse än någon annan för värmländsk travsport, nämligen Erik Persson i Södra Fors, Karlanda, först började uppträda i travbanan därmed inledde sin så framgångsrika verksamhet som travsportsman, vilken verksamhet som bekant i ändrades en septemberdag år 1939 med en strålande seger å Färjestads travbana Sin debut som tävlingskörare gjorde Persson på nyåret 1894 vid Örje i Norge, där han med sitt lilla snabba ungsto Gulla erövrade ett andrapris Med denna sin första springare, som rätt snart kom att räknas till eliten bland dåtidens travareförmågor tävlade han under de närmaste följande åren med stor framgång å ett flertal banor såväl i Sverige som Norge.
Några år senare blev Munter det dominerande namnet bland nordmarkstravarna Denna verkligt framstående springare ägdes av en tämligen originell herre vid namn Denis Danielsson i Öbyn, Blomskog vilken förövrigt var en stor filur. Signaturen erinrar sig ännu livligt, hur det gick till, när Denis någon gång i slutet av 1890-talet för första gången deltog i Wermlands Trafvar-Sällskaps tävlingar å Kyrkviken, i vilka på den tiden voro de största och förnämsta inom vår provins. Han kom körande fram till täv- lingsledarna för att anmäla, och ekipaget väckte f allra första stund en viss uppmärksamhet, fastän ingalunda av för detsamma så särdeles smickrande.

Denis själv var nämligen minst sagt tarvligt klädd med en lång gammal trasig kappa som ytterplagg och travutrustningen befann sig i ett högst miserabelt skick: En gammal skröplig kappsläde och fimmelstänger lagade med stora klumpiga träklossar- seltyg utgjordes av en illa medfaren arbetssele, här och där hopbunden med snören och ståltrådsändar ståltrådsändar

Själva Munter som dock var ett riktigt ståtligt djur, såg i denna utrustning sannerligen inte så värst imponerande ut. Tävlingsledarna rynkade också på näsan åt den långt ifrån tilltalande uppenbarelsen och tycktes fundera på att inte ta emot anmälningen.

  • Comments(0)//blogg.kallblodstam.se/#post211